Nu ska vi prova blogga!

Allt flyter på här i kalla Kiruna city. Ewert och Vega har hunnit bli bästaste bästisar och Vega har tagit över helt och hållet här hemma. Ewert har gett upp ;) Vega är en tuff liten promenadlimpa. Insåg på vår lilla promenad runt kvarteret nyligt att jag har skaffat mej en promenadlimpa! Vega är yttepytteliten och helt ofarlig. Så snäll och rar tös så ingen kan ana ens hälften.

Hundarna har kul ihop men det är ju en markant storleksskillnad som råder så att säga. Härligt iallafall att ha två hundar igen. de har så mycket glädje av varandra!

Ska lära lillan några kommandon som kan vara bra att kunna. Som det är nu kan hon inte något annat än sitt namn.. som jag märkt iallafall.

Ewert är vacker som an dag och blir bara finare och finare. Tiden går fort måste jag tillägga! Han är redan 1½ år. Kallar honom fortfarande för min boxervalp..

Men guu va trist dte var att blogga. Kanske lägger jag av med detta för gott! Eller så är jag fortfarande i en låg period. Har ju inte direkt vart en bra vår/sommar för min del.

Ha de gott allihopa! Hoppas ni får en fin höst!

Vi ser ju om det kommer mer blogginlägg senare.

Några bilder på prinsessan

Vi har precis vart ute i skogen och busat samt slagits med miljontals mygg. Och knott och andra hemksa odjur. Vega har gjort sig väl hemmastadd hos oss och sover gärna både i sängen och soffan :D Söt som en sockersmula är hon och oerhört kelig. Skulle nog helst vilja bo i en famn! Får skriva mer en anna gång, måste rusa!

Idag kommer hon!

Har inte lyckats bättra mitt bloggande ännu heller. Men skit samma, idag händer iallafall något som är så stort så det är värt att skriva på bloggen! Vår efterl'ngtade fralla ska flytta in! Sitter och äter frukost och ska snart börja köra mot Boden för att hämta hem tösabiten. Har längtat och väntat väääldigt länge på detta så nu hoppas jag att allt ska gå bra och att Vega och Ewert ska trivas ihop osv.

Om jag ska skriva några rader om MH:t som var 19/7 så får jag börja med att säga att jag blev förvånad!! Jag tog bilen till Boden och Ewert tyckte att dte var för varmt att åka bil i drygt 3 timmar. När vi kom fram var han jättetrött och flåsig så vi satte oss ute på gräsmattan på Bodens Bhk och inväntade vår tur. Det blev väldigt snart dags för oss att gå banan och Ewert var inte alls sig själv.. tyvärr. Han lade sig mest platt på mage med bakbenen släpandes efter sig. Sådär låg han och tuggade gräs och var allmänt slö under en stor del av beskrivningen. Söt var han förståss men han reagerade inte som väntat. Jaja då är det ju gjort iallafall...

För övrigt så .. nä har ingen blogginspirtaion längre. Baj baj kära läsare ;)

Så hurtig man kan vara!

Måste börja med att berätta hur nöjd jag är med min Hewert. Han har förändrats på något sätt. Han känns mognare! Han lyssnar och är lydigare än vanligt. Eller kanske har jag börjat ställa högre krav på honom? Kanske kan det vara en blandning. Men hur som haver så är han jätteduktig. Lydnadsträningen går oerhört bra nu när han blivit mer uppmärksam och inte lika vimsig som han var tidigare. Han vill så mycket! Tidigare ville han gärna allt samtidigt och hade väldigt svårt för att koncentrera sig på en sak i taget. Nu koncentrerar han sig till fullo och struntar fullkomligt i störningar som vi stött på (hundar, människor, cyklar osv. Barn är nog den svåraste störningen för tillfället).

Vi tränar lydnad på en av promenaderna varje dag och han är så snabb i allt och han vill verkligen göra rätt. Jätterolig att träna numera, börjar nästan komma i Dimons klass ;)

Numera är det inte svårt att avleda honom vid hundmöten bara jag är med på vad som händer och läser av Ewert. Hinner det gå för långt är han där och spänner sig och reser ragg och gastar. Men det har inte hänt på ett tag nu. Tycker vi båda har utvecklats bra ihop nu denna sommar. Ewert har ju alltid varit 'valpen' i min värld och Dimon har varit den som varit rolig att träna med. Ewert har varit vimsig och okoncentrerad och egentligen bara söt och gosig... Nu när jag har tid att vara ute mycket med Ewert och känna igenom olika situationer med honom så tycker jag att han är helt underbar på alla sätt och vis! Skönt också nu när han börjar bli äldre och uthålligare.

Så till det hurtiga; vi är ju alltid ute och promenerar en lösrunda i skogen samt minst en längre koppelrunda på stan varje dag. Det är inget konstigt med det när man har en hund som vill röra på sig mycket. Men nu har jag blivit hurtigare än så! Jag går till och från jobbet varje dag, sammanlagt 1 timmes extra promenerande blir det. Och eftersom det är sommar så går vi uppför Luossaberget några gånger i veckan beroende på väder. Det är hurtigt minsann! Så jävulskt brant och tungt och fantastiskt bra benträning. Till hösten kanske både jag och Ewert är riktiga hurtbullar me fantastisk kondis? :P

Annars kan jag väl berätta att vi stannar i Kiruna någon/några månader till pga att jag inte fått tag på ett jobb än. Men bort härifrån det ska vi helt säkert, gärna så fort det bara går.

På tisdag åker jag iväg till Stockholm en sväng och då ska morbror bo med Ewert. Grabbarna lär ju få det riktigt skoj ihop! Fast gissar att lillebror/morbror hellre följt med och röjt med Iron Maiden... Bästaste brorsan är han iallafall som ställer upp och sköter min boxerbuse dessa dagar. När jag kommer hem packar vi väskan på nytt och sätter oss på tåget till Boden där vi ska göra MH tillsammans med en stor del av kullen. Kul ska det bli!

Mycket nytt

Det var alldeles för längesen jag sist uppdaterade. Som vanligt detta år verkar dte som! Men men. Har faktiskt haft planer på att lägga ner bloggandet och hemsidan eftersom jag blivit så slö av mej. Men det kanske går i perioder? Har faktiskt börjat få klagomål så nu tar jag mej i kragen och skriver några rader. Hemsidan har jag ju faktiskt uppdaterat efter utställningshelgen i Gällivare ;)

För dem som missat uppdateringarna på Ewerts resultatsida kan jag berätta att det gick bra på bägge utställningarna under midsommarhelgen. Ewert fick CK båda dagarna och mycket god kritik, speciellt på söndagen. Då blev han även BIR. Så känns kul att vi åkte dit!
Han skötte sig fint i ringen till en början men ballade ur i BIS-finalen och blev oplacerad. Endast pga uppförandet, han var nog less och betedde sig som en riktig slyngel. Han är ju väldigt ung ännu så det gör inget.

MH blir det om 2 veckor i Boden. Blir intressant.. minst sagt. Nämen Ewert börjar bli riktigt duktig tycker jag. Går lös med honom för det mesta numera. Ibland får han sina ryck och ska fram till hundar men det går oftast att avleda. I koppel blir han också bättre och bättre men är fortfarande stöddig mot mötande hundar om han är kopplad. Men det är ju klart, det är inte riktigt naturligt att gå runt med halsband och koppel!

Har något enormt tråkigt och onödigt trist att berätta också. Drar ut på det så långt som möjligt. Vill inte att det ska vara sant men det är sant. Röntgade Ewert förra veckan och igår hade resultatet kommit ut på avelsdata. Ewert har HD grad D. Knäna är utan anmärkning iallafall som tur är. Men som sagt.. höfterna ser inte bra ut. Men än så länge har jag inte märkt av någon smärta. Vi får se hur det blir i framtiden. Men jag hoppas att Ewert ska få leva länge och må bra. Min lilla gulklimp.

Ja det får räcka för denna gång!

Snart utställning igen!

Nästa helg, både lördag och söndag, ska vi hänga i Gällivare på utställning. Först är det NNKK som anordnar en Internationell utställning dit det kommer massor av hundar. Ska bli spännande! Hoppas bara det inte snöar då.. På söndagen är det utställning i SBKs regi, Malmens BK. Och dagen efter det, måndag är det nu bokat för HD samt knäröntgen. Spännande dagar väntar med andra ord.
MH är nu äntligen ordnat så det blir den 19/7 i Boden tillsammans med Lotta och förhoppningsvis många ur H-kullen. Kul blir det hur som haver :)

Ewert slipper äntligen gå med tassbandage och kan nu motionera och springa i skogen som vanligt. Underbart! Får bli ett kort inlägg denna gång också. Nu ska vi dammsuga och sen ut och prompa innan matten måste jobba igen.

Vi längtar och väntar på hur det blir med våran tillökning i vår miniflock ;)
Dessutom smider vi andra spännande planer som innebär att vi kanske inte kommer kunna kalla oss för Kirunaboxer så länge till :D

Jag är kär!

Nu var det längesen igen. Mycket tråkigheter som hänt. Har inte haft den minsta inspiration att skriva i bloggen. Men nu måste jag bara få berätta att jag är kär i Ewert! Det finns ingen som min Ewert, ingen som är så snäll och go och kelig.

Har städat och haft mej i köket men gick sedan till sängen för att vila mej lite. Efter en liten stund smög Ewert efter och lade sig snusa mej i nacken. Han låg alldeles tätt intill bakom mej vilade sin haka mot min nacke. Min Ewert är en enda kärleksboll! Han vill alltid vara nära och ha kroppskontakt. Kura ihop sig med huvudet på mej. Jag älskar min guldklimp.

Jaaa.. det var INTE igår!

För 1 år sedan kom lille Ewert till oss!

Första bilden på tokstollarna tillsammans!

Stolt storebror.. Saknar dej Dimon!!

Har nu sett mitt mönster i bloggandet. Är inte allt ok i det "privata livet" så blir det inga blogginlägg. Då kommer "hundlivet" längre ner i prioritet. Men nu ar vi nya tag igen med ett glatt leende på läpparna! Det är våååår :D Helt underbart skönt att vara ute i flera plusgrader och en sol som värmer. Snön håller sakta på att smälta bort. Bara det inte kommer så mycket mer snö nu så är jag nöjd. Är så less på all snö!!

Ewert har fått börja spåra mycket nu. Under den senaste veckan har det nog blivit en 7-8 spår. Parallellt med spårandet tränar vi på att markera/plocka upp föremål som slarviga matte råkat tappa under promenaden. Tycker Ewert är så duktig så det finns egentligen inget att gnälla på. Han älskar att spåra så det ska vi göra ofta, ofta i sommar.

Har även anmält honom till 3 utställningar, en i Piteå samt två i Gällivare. MH:t blir förhoppningsvis i mitten av Maj i Boden men det är inget jag vet säkert ännu tyvärr. Hoppas vi får veta snart!

Idag har vi varit ute och promenerat efter en extremt lerig och slafsig grusväg. Jag, syster och våra doggar. De hade såklart jätteroligt :) Själv är jag förkyld och krasslig så jag tror att jag ska trotsa min rädsla för nålar och läkare och ringa dem för en tid imorgon. Jag är ju aldrig frisk nuförtiden!

För övrigt kan jag väl tillägga att vi går i väntans tider igen :) Spännande att se hur det blir. Men förhoppningsfulla är vi verkligen!

Idag blir Ewert och kullsyskonen hela 14 månader! Och det är 1 år sedan jag fick hem den här lilla parveln. Ja han är fortfarande liten. Några kilo tyngre än för ett år sen men ändå..

Promenad och träning

Härligt vårväder idag också. Vi börjar bli bortskämdamed plusgrader dygnet runt och sol varje dag känns det som. Helt underbart! Jag gillar våren och sommaren, de andra årstiderna känns bara tunga och jag längtar alltid tills det blir soligt och varmt igen. Har aldrig varit någon beundrare av vintern..

Vi var till veterinären idag efter jobbet och vaccinerade Ewert. Veterinären kläckte ur sig en konstig sak om Ewert nämligen: Men vad långhårig han är! Ska de se ut sådär? Vad är han blandad med egentligen?!? Ja nog är stans veterinärer både otrevliga och okunniga. Det enda de får göra med Ewert är vaccinera samt höft och knäledsröntga. Inget mer avancerat än så.

Efter vaccinationen for vi ut på en solig långpromenad efter ett skoterspår. Fräkniga och glada blev vi ;) Ewert struttade runt i snön medan jag bara gick och filosoferade. Busade med bitstocken och tränade lite på att lämna tillbaka den när matte kastar. Riktigt trevlig promenad. Vi älskar våren!!

Var hem och slappade och sedan körde vi uppletande vid sporthallen. Gömde tre föremål två gånger. Det var ett tag sen vi tränade uppletande utomhus men det gick bättre än någonsin! Det bästa sättet att lära in måste vara att köra lite grunder och sedan låta det "gro" under några månader för att sedan fortsätta igen. Det går så enormt fort framåt då :) Iallafall funkade det väldigt bra för Dimon och även för Ewert verkar det som.

Jag skickade ut Ewert i sökrutan och han satte direkt nosen i marken och började leta föremål. Första grejen nosade han på men sprang förbi. Nästa föremål tog han upp direkt och kom med den till mej. Massa beröm blev det såklart och då blev han ännu mer taggad att leta upp fler föremål. Härlig gosse jag har! Så ut igen och snabbt letade han upp resten också. Det första föremålet han först struntde i att ta upp tog han sist och kom så duktig in med det till mej. Tänkte att vi gör om det igen för att se om han lyckas ännu bättre nästa gång.
Uppletande nummer två gick strålande! Första gången utomhus som det gick så superbra :) Alla föremål in, visserligen tog den sista prylen lite längre tid men allt plockades upp och lämnades i min hand. Duktig Ewert! Vi har dock inte börjat träna på att lämna föremålen i utgångsställning ännu eftersom det inte sitter något vidare ännu.

Inne tränade vi alltså vidare på ingångar och position. Det slog mej precis när jag skrev nu att jag skulle kanske dela upp det momentet i två delar. Tror han lär sig snabbare då. Vi har inte tränat mycket lydnad egentligen eftersom vi fokuserar hårt på vardagslydnaden för tillfället. Ewert går ju numera alltid med långlina på när han ska vara lös. Dessutom är det mycket träning på koppelpromenader, att få honom att gå vid sidan och inte dra vilket går jättebra numera!

Apporteringen går jättebra nu när jag förenklat det hela. Vi började ju för längesedan med apportbocken men han hade ingen lust att hålla fast den när jag höll i den så jag bytte ut den mot en ihoprullad tidning. Snabbt gick det framåt och nu håller han tidningen stadigt och utan att tugga länge. Ända tills jag klickar förståss. Idag provade jag att be honom hålla fast apportbocken istället och det gick lika bra! Så nu börjar det arta sig minsann :)
Tycker Ewert blivit väldigt duktig på att komma tillbaka med grejer till mej bara jag ber honom. Han är lättlärd bara man vet hur man ska göra. Helt annorlunda att träna jämfört med Dimon, man får tänka till lite mer om man säger så. Men kul är det.. och lärorikt.

Nu tror jag att jag klarar av att skriva några rader om min änglapojke igen. Orkade inte sist jag bloggade för då var det så mycket som snurrade.
I fredags på vägen till Luleå åkte jag till Gällivares vet.station för att hämta hem askan efter min älskade Dimon. Det kändes så tungt så det går inte ens att beskriva känslan. Svängde in på parkeringen med en konstig känsla i magen. Parkeringen kommer jag ihåg så tydligt. Det var där vi släppte Dimon just innan vi gick in till det där rummet för sista gången. Där sprang min lilla prins och såg så pigg och glad ut trots det onda benet. Inne i väntrummet på vet.stationen såg det precis likadant ut som när vi var där. Bordet med godisskålen som Dimon suktade efter. Soffan som han sprang bakom och busade. Platsen där vi tog beslutet sittandes på golvet brevid soffan.

Tårarna kom fast jag kämpade emot. En assistent kom ut och jag sa att jag kommit för att hämta hem askan efter min hund. Det kändes konstigt att säga! Hon bläddrade i en pärm och tog ut ett papper, såg att det var pappret jag skrivit all information om vad jag ville att de skulle göra med Dimons kropp när han väl var död. Kommer ihåg hur hemskt och tungt det var att stå och fylla i de där uppgifterna om vad som skulle göras när jag hade Dimon ståendes vid min sida livs levande och med glatt viftande svansstump. Nu fick jag ännu en gång skriva på det där pappret. En namnunderskrift. Sedan var det klart, då överlämnade hon urnan med askan och jag fick äntligen gå ut igen. Tårarna forsade påväg mot bilen, med Dimons aska i mina händer. Jag saknar min Dimon!! Älskade lilla bulungen min. Vart är du? Är du i den där urnan eller är du någon annanstans? Iallafall så placerade jag urnan i passagerarsätet och körde viodare mot Luleå. På något vis kände jag mej lugn och trygg efter ett tag. Det var ändå som om Dimon var med mej nu igen.

Väl framme när jag gosade med Dimons syster Ebba så kom nästan tårarna tillbaka men jag lyckades hålla tillbaka dem. Ebba är så lik Dimon till sitt sätt. Så mild och försiktig. Samma rörelser och det kändes nästan som att klappa Dimon! Pälsen kändes likadan. Det var både jobbigt och härligt att träffa Ebba. Jobbigt för att jag önskar att Bulan levde, saknar ALLT som har med Dimon att göra. Men härligt för att Ebba är så go och fin och det kändes så bra att få gosa med någon som ändå är Dimons syster och är så lik honom.

Älskar dej min vackra änglaprins. Tänker på dej och önskar att vi kommer ses igen.

Luletripp och solsken

I fredags åkte jag och Ewert mot Luleå för att hälsa på Fanny med boxertöser samt Lotta och djuren. Tyvärr blev det inget besök hos Lotta men hoppas vi kan komma på besök en annan gång istället. Det var jättefina och bara vägar till Luleå så resan gick finemang. Framme hos Fanny, Marcus och syster Alma samt Dimons syster Ebba så blev det boxerbus! Ewert tyckte nog det var väldigt spännande att hälsa på så söta boxerbrudar. Och roliga var de ju att leka med förståss. Han hann till och med bli lite förälskad i Ebba (som löpte). Liv i luckan var det hela helgen och kul hade vi. Speciellt på våra promenader på isen där hundarna fick härja fritt. Ewert och Alma lekte likadant och är ju precis lika galna. Härligt att se!

Ewert fick ha på långlinan varje gång han skulle vara lös och det fungerar ju bra. Har även kommit framåt i koppelgåendet under helgen. Vi har ju inte promenerat själv särsklit mycket utan gått tillsammans med Fannys vovvar. Väldigt bra träning för Ewert! Och det har som sagt gett resultat i form av att Ewert inte är lika hispig och dragig längre.

Helgen gick väldigt fort och hips vips så var det söndag och det var dag att börja åka norrut igen. Hann träffa Lotta en hastig minut och säga hej samt hämta upp några fodersäckar men sen bar det iväg hemåt. Oerhört tråkigt att köra hem.! Vägarna var hemska och vädret förjäkligt. Massa vatten och elände på vägarna som gjorde att man fick dra ner ordentligt på hastigheten. Efter halva vägen byttes vattnet ut mot snö och is. Blä! Väl hemma var vi ordenligt trötta och utmattade.

Idag har vi tagit morgonpromenaden i tråkigt snöoväder och eftermiddagspromenaden i strålande sol. Aprilväder?
Vi gick i Tuolla och Ewert hade på långlinan. Skötte sig utmärkt! Vi busade massor med nya, lilla bitstocken som redan blivit våran favoritleksak på promenaderna. Var in på Djurmagazinet i Luleå och köpte den samt koppel och annat till Ewert. Klart gossen ska få¨lite nya saker när vi är på resa ;)

Nästa sväng neråt lär bli i slutet av Maj när det är utställning i Piteå. Och såklart när det är dags för MH. Fast det vet vi inte när det blir ännu men..

Finns lite nya bilder i fotoalbumet på Ewert, Alma och Ebba.
Nu ska vi slappa. Höres!

Många misslyckanden på raken

Känner mej arg och .. ja mest arg och besviken. På mej själv.. och den ondsinte Hewert ;) Under de senaste veckorna har han visat upp många extremt olydiga sidor som jag inte sett skymten av förut. Han har ALLTID kommit på inkallning och stannat upp när jag bett honom vänta. Men nu den senaste tiden har han totalförändrats. Idag på löspromenaden efter elljusspåret så bad jag honom sitta och vänta medan två barn med tillhörande mamma åkte skidor förbi oss. Han tyckte det var jobbigt att inte få springa fram till dme men höll sig i skinnet. När det åkt förbi oss en bra bit så lockade jag på honom och började gå vidare. Han följde med någon meter men sedan tvärvände han och satte av i full galopp mot skidåkarna! Jag ropade NEEEEEJ!! KOM HIIIIT! Men icke då, hundJÄVELN visade inte något tecken på att ha hört mej. Jag blev förbannad.. och skämdes. Hoppades innerligt att han inte skulle hoppa på barnen. Tror inte han gjorde det heller men han studsade mot mamman och försökte leka med henne. Sen ropade jag KOOOMMM! igen och då kom han äntligen tillbaka. Lyckades få fram ett sammanbitet braaa gubben men sen kopplade jag honom och kollade nog rätt argt på lillen. Jag kokade inombords!

Stod där ett tag och funderade vad jag skulle göra för att lära honom att han inte får kuta iväg sådär. Anledingen att jag blir arg är ju för att det inte känns bra och tryggt när han springer fram till barn hux flux. Vad gör jag om något händer? Han skulle ju inte skada dem men han kan ju lätt skrämma barn med sin glädje och bufflighet.

Hade med favvoleksaken, kamprullen, som jag passade på att göra nej-övningar med. MASSOR med nej, stanna och inkallningsövningar. Och såhär ska jag banne mej göra många gånger per dag nu. Om Fanny vill vara med till helgen så ska jag ta någon av hennes hundar som lockbete för våra stadgeövningar. Ewert ska bli en duktig kille. Det är jag fast besluten om. Nu har han fått chansen att vara olydig så många gånger och det blir ju bara värre om jag inte börjar motarbeta detta med en gång.

En sak jag vet att jag gör fel vid sådana här incidenter är att jag surar i efterhand och det märker säkert Ewert såklart. Jag vill som straffa honom men vet att det rä försent eftersom handlingen redan är gjord. Men är det verkligen bara jag av alla hundägare som inte lyckas vända om i humöret och bli neutral/glad direkt? Jag är ju förbannad på riktigt! Idag lyckades jag iallafall göra något bra av mina känslor. Vi fick till EN MASSA lyckade övningar direkt efter att Ewert kom tillbaka. Han klarade alla övningar galant. Antagligen för att jag var så bestämd i allt jag gjorde. Tydlig, precis så som man ska vara.

Annat är det nog tyvärr i skarpa lägen. Då är jag som redan inställd på att Ewert inte kommer lyda och därför lyder han såklart inte. Jag ropar KOM HIIIT fast jag innerst inne inte tror att han kommer att vända och komma till mej. Jag måste TRO på att han ska lyda, jag måste MENA mina kommandon i skarpa lägen också. Då är det ju som allra viktigast.

Men men, vi tar nya tag hela tiden. En vacker dag ska Ewert också bli en superduktig kille. Ska börja med långlina som jag gjorde med Dimon. Det blir nog finemang det här :)

Underbart att få skriva av sig, nu är jag glad och taggad igen :D Ewert är ju världens gladaste och härligaste hund. Älskar honom! Igår var han superduktig hela dagen och vi hade så kul tillsammans. Tränade kopplegående och kontakt och det artar sig.. vissa dagar iallafall.

Vidare till magsituationen då. Lös och jäklig i magen men det kommer bara 2-3 gånger per dag nu så. Vet inte hur jag ska göra under helgen riktigt med maten. Ska ju iväg på resa tänkte jag och jag hade ju hoppats att han skulle kunna äta sin vanliga mat då. Usch, alltid är det något som ska krångla..

Well, solen skiner så vi äro glada!
Hejpa

Magsjuka i vår boning

Igår kväll brakade det loss. Ewerts mage havererade totalt och vi fick springa ut för att klämma brun soppa en gång i timmen. Ewert såg verkligen eländig ut. Detta utspringande en gång i timmen fortsatte under hela långa natten samt morgonen. Det såg ut som att det aldrig skulle bli något slut på eländet! Vi var så trötta och Ewert hade så ont i maggen sin. Det höll i sig fram tills 2-tiden nån gång (på dagen alltså. Nu verkar magen ha lugnat ner sig ordentligt för han har inte behövt baja diarré på säkert 6 timmar. Hoppas ver4kligen att det ordnar sig nu och att han snart är pigg och kry igen! Han har mest sovit idag eftersom vi inte fick någon sömn inatt. Jag ska också gå till bädden inom kort. Är trött som en gris..

Vill bara beklaga mej över att Ewert är så smaaal! Förstå vad snabbt hundar rasar i vikt av minsta magproblem. Fast i och för sig har ju Ewert ätit dåligt under hela påskhelgen också + nu då igår och idag har han ju inte ätit annat än fil. Vill att han ska bli frisk och börja äta ordentligt igen!

Vi har iallafall varit ute och busat i solen idag :) Tränat ingångar och inkallning och lite vardagslöydnad. Ewert tyckte dte var kul att komma ut och röra på sig lite efter allt slöande och allt magont.

Nä nu går vi och sover, det svider i ögonen av att sitta vid datorn.

Gonatt!

Tillbaka i kyliga Kiruna

Hem kom vi igår. Kändes inget vidare att åka hit för vi hade det så mysigt i byn. Vi saknade Dimon och Ewert var lite olydig men för det mesta var det bara trevligt. Mycket skoteråkande och korvgrillande hann vi med. Ewert gillar inte alls skotrar har jag också fått erfara.. Men vi satt i kälken och Ewert fick vara inkurad under en gosig filt så det gick ju bra ändå. Om han skulle springa lös brevid skotern så gick det värre. Han skulle promt framför skotern och hugga tag i skodorna för att försöka döda maskinen. Tuff (eller dum) hund? Jag vet inte riktigt.

Ewert både sov och åt dåligt i byn. Han är inte van att åka på resor och bo någon annanstans än hemma utan Dimons sällskap. Men nog kommer det bli bättre med tiden får jag hoppas. Han är ju bara barnet ännu :)

I byn blir det lätt så att vovven får härja lite lösare och friare på gården och koppel behövs ju egentligen aldrig. Så på bara några få dagar har han förvandlats till en hyfsat olydig hund. Idag när vi promenerade efter en gångväg så drog han ut på vägen där det körde bilar. Jag sa NEJ! Kom hit! men han sket i det och började trava mitt på vägen. Snacka om att jag blev skitskraj! En bil var tvungen att väja och sladdade litegranna. Bilföraren blev nog också rätt skraj.. och förbannad måhända? Ewert kom till mej efter ett tag och jag kopplade skitkorven. Gick till elljusspåret och släppte lös honom. Det kom 2 skotrar så jag visste att jag måste koppla honom igen om jag inte ville ha honom till att jaga de stackars skotrarna med bihang. Så när de kört iväg och vi gått kopplade en bit tänkte jag att han får kuta fritt resten av promenaden. Och vad gjorde ynglingen?! Jag och pappsen gick åt ena hållet och Ewert drog som en oljad blixt mot hållet där han såg skotrarna försvann för några minuter sedan. Jag gastade KOM HIIIT! Men han brydde sig inte.. Ååååh!
Så vi väntade och strax kom den lilla lymmeln kutandes tillbaka. Han tycker inte om att vara utan mej men han fattar som inte det förrän han är lång borta från mej. Och det rä nog ett enda virrvarr av känslor och viljor i hans lilla huvud nuförtiden. Men resten av promenaden skötte han sig fint. Vi tränade lite stadgeövningar och det gick galant. Tror faktiskt jag borde börja träna med långlina så det här inte kan upprepas. Han kunde ju ha blivit överkörd!!

Nåväl han är överlag en duktig kille. Vi börjar få till bakdelskontrollen och fotpositionen nu samt att apporteringen ÄNTLIGEN börjar sitta :) Trodde aldrig det skulle gå för han har vägrat ta emot föremål från mina händer, enbart tagit sådan som ligger på golvet. Men med hjälp av klicker, godis samt tålamod så gick det att fixa till.

Aja, nu ska vi slappa och längta efter helgen då vi åker till Lule/Boden. Ska hälsa på våra kära boxerkamrater samt shoppa ett och annat :)

Baj baj!

Strax drar vi

Nu fick jag precis påskledigt. Ska bara packa ihop våra saker och lasta bilen full. Därefter bär det iväg mot M-byn :)Så längesedan vi var där och slappade! Alldeles för längesen.

Ja joo, vi var ju på utställning i söndags. Ewert skötte sig rätt bra emn var oväntat hoppig och studsig. Alltså värre än vanligt ;) Men HP och BIR slutade det med. I gruppfinalen åkte vi ut mot en fullvuxen St. Bernhard så vi hade som inte så mycket att komma med där. Ewert är ju bara baaarnet ännu.

Aja, nu åker vi till byn och fortsätter drömma om en fransk bulldog.

Glad Påsk på er allihopa!

Sådant sug!

Jag vill ha en fralla! Ewert behöver en fralla! Vi vill ha en liten hundpolare.. hjälp!! Fast en till boxer hade inte heller suttit fel.

Många undrar varför jag inte kan lugna ner mej och nöja mej med att ha bara Ewert. Det är ju lätt och smidigt att ha en hund. Men jag tycker faktiskt det verkar trist för Ewert att inte ha en egen hund :P Dessutom klarar han inte att vara ensam hemma utan hundkompis. Och det är som så tomt med bara en hund nu när jag haft två hundar. I mitt hjärta finns det plats för en massa hundar. Jag har kärlek så det räcker och blir över.

Ja det var bara det jag ville ha sagt.

Nu ska vi natta oss, klockan börjar bli natt.

Fint vårväder

Jag och Mr Hewert har varit ute mycket idag. Man måste ju passa på när solen skiner. Morgonprommen tog vi i Tuolla och det var riktigt mysigt. Pigga blev vi också!
Vi har slappat en massa också men ikväll ska vi försöka städa till och träna lydnad.. inomhus. För solen har nog försvunnit till kvällen. Vi gillar mest att va ute när solen skiner ska ni veta ;)

Ewert är en liten plåga när vi går koppelpromenader men det tar sig. Vi kan passera andra hundar utan att han lägger sig.. oftast iallafall. Vi tränar varenda dag på hundmöten eftersom man ju möter hundar överallt där vi bor. Tycker det börjar arta sig ändå.

Fotade grabben lite igår så nya bilder finns i fotoalbumet.

Nä fanns inte så mycket att berätta idag. Mer blir det imorgon efter utställningen.

Hejpa kamrater!

Fick ett samtal precis

De ringde mej här på jobbet från vet.stationen i Gällivare. Dimons aska har kommit tillbaka och jag får hämta hem honom när det passar. Allt blev plötsligt verklighet. Dimon finns inte mer. Hans kropp är bränd och finns nu i en urna i Gällivare.

Känns ändå skönt att jag nu ska få hämta hem honom och att han inte ligger i en frys i Gällivare. Men så hemskt det är ändå! Saknar min Bula...

...

Nu har hela långa dagen gått och jag har grinat från och till hela dagen. Tänker på Dimon och saknar nåt så otroligt. Nu är det verkligt. Undra om jag är trögfattad? Det tog över 5 veckor innan jag insåg att min älskadse pärla är borta för all evighet. Har inbillat mej att han bara är halvt borta, att han är här i krokarna och kommer tillbaka så småningom. Men nu är han helt plötsligt helt borta. Vill hämta hem hans aska så en liten del av honom är hemma iallafall. Går det att leva utan Bulan? Har klarat mej hittills men då i någon form av drömvärld.

Ewert har fått en ny kompis!

Vi var precis ute på en snöig kvällspromenad. På en promenadväg mötte vi en liten rar miniatyr bullterrier-pojk vid namn Mio. Ägaren undra om vi skulle släppa lös hundarna och det tyckte jag lät som en bra idé. Mio är lika gammal som Ewert och de hade jättekul i snön! De lekte likadant och var lika oömma och hårda och alldeles unbderbara tillsammans! De hade nyligt flyttat hit till stan från Stockholm så de ville gärna hitta nya hundkompisar. Ewert ställer självklart upp som lekkompis till Mio så vi ska styra ihop en till hundträff här snart. Roligt, roligt! Ewert har ju inte så många kompisar här i stan, men de han har (Yoda och Yla) träffar han flera gånger i veckan. Han älskar verkligen att leka med sina polare.

Tidigare idag har vi varit på en snöig långpromenad tillsammans med syster och hennes hundar. De har så kul tillsammans och ojoj vilken bra konditions/muskelträning det är för hundarna att leka och springa i djupsnö!

Dimon.. och livet

Älskade lilla vän! Det har gått 5 veckor idag och livet rullar på. Alla lever som vanligt, som om ingenting hänt. Trots att du är borta. Du som var så viktig för mej. Vet att det är många som saknar dej och tänker på dej. Jag vet att du har det bra nu och att du inte har ont någonstans. Jag är så glad för det! Men vi andra som är kvar har det inte fullt så lätt. Jag tycker ändå att det har gått bra, nu när det har passerat några veckor. Det känns både lättare men ibland också jobbigare.

Det har gått så lång tid.. Kommer ihåg din sista timme färskast förståss. Från ögonblicket när vi fick veta hur illa dina röntgenbilder var och vad veterinären sa. Om att du kommer få äta smärtstillande resten av livet och att du måste åka in till Gammelstads djursjukhus för ledspolning osv osv. Hur jag direkt fick panik och tänkte nej nej nej! Nu får det vara nog! Han har nog med krämpor som det är... Kommer ihåg den där stunden så tydligt. Det var riktig panik och sorg på samma gång. Vi fattade snabbt beslutet om att du inte ska behöva lida mer. Vi älskade dej så mycket. Trodde inte man kunde älska en hund så mycket. Du var så mycket mer än "bara en hund".

Den där sista timmen grät jag konstant samtidigt som jag försökte att hålla mej lugn och "normal". Ville inte att du skulle märka något men det var svårt att vara som vanlig när jag visste vad som väntade inom kort. Jag kramade dej massor och du pussade på oss sådär försiktigt som bara du kunde. Du var så glad! Jag förstår inte hur du kunde vara så glad trots att ditt ben måste ha gjort fruktansvärt ont.
Du fick sprutor som skulle göra dej trött men du blev inte ett dugg trött. Vi gick ut och släppte dej lös på parkeringen. Du travade omkring och var busig och härlig. Ewert försökte fånga din uppmärksamhet men du struntade i honom. Kanske var du lite påverkad av de där sprutorna ändå? Jag visste att det var den allra sista gången du var ute och sprag. Jag visste att allt du gjorde under den där timmen var det sista du gjorde i livet. Älskade lilla hund.
Jag fotade dej med mobilen för att jag kände att jag ville ha några sista bilder av dej. Som om jag inte redan hade massvis av Dimon-bilder..

Vi satt där inne i det där rummet på vet.stationen. Ett stelt undersökningsrum. Jag satt på golvet med dej och du gjorde en massa tricks som du tyckte om. Vi var ensamma du, jag och husse. Vi visste att nästa gång veterinären kom in så skulle det hända. Du skulle lämna oss. Jag ville säga att jag hade ångrat mej. Samtidigt som jag visste att det skulle vara dumt. Jag ville bara ditt bästa. Du har det bra nu älskade vän. Men jag saknar dej!!

Var nog bara tvungen att få skriva lite om dej och mina tankar. För det mesta så klarar jag mej igenom dagarna utan att fälla tårar. Men jag tänker på dej varje dag och jag pratar ofta om dej. Det är faktiskt oftare jag tänker på glada stunder med dej numera än det här sorgliga som jag skrivit om nu. Det känns lite lättare nu. Eller inte just nu när jag sitter och skriver. Nu känns det mest hemskt.

Vi ska åka till byn under påsken. Där brukade ju du ha så skoj när du fick springa lös på gården hela dagarna. I somras hade du och Ewert så roligt där! Det var nog därför jag blev ledsen igen. För att jag vet att nu när vi snart ska till vår kära lilla by så kommer inte du vara med. Men vi ska försöka ha det trevligt ändå. Jag måste bara försöka tänka att du har det bra och att du inte lider på något sätt där du är nu. Och inte tror jag du vill att vi ska sitta och deppa. Nej inte alls, du vill nog att vi ska fjanta omkring i snön och vara glada precis som förut.

Tänkte faktiskt skriva något glatt här i bloggen idag också. Så vad ska vi hitta på här då?

Igår fick Ewert vara hos Yoda och Yla tillsammans med deras husse några timmar. Väldigt nyttigt för Ewert eftersom han är så väldigt mammig av sig. Jag och syster var och kollade på Melodifestivalen - Andra Chansen. Väldigt kul hade vi och hejade som bara den på The Poodles samt Nordman. Det gick iallafall bra för Nordman så man får väl vara glad för det. Inte för att jag är någon melodifestivals-människa men det var ju kul att heja på någon när det nu var sådana happenings i våran lilla stad :)

Till helgen som kommer ska Ewert på en liten inoff. utställning här i Kiruna som anordnas av Norra Norrbottens Kennelklubb. Tänkte att vi kör en liten utställningsträning till innan våren/sommarens utställningar drar igång. Så det kan ju vara lite roligt. Även om domaren säkerligen inte är någon hejare på boxer så får ju vi lite ringträning åtminstone.

Gonatt kära läsare.

Ja ser det snöar

Jahapp, då snöar det igen! Några dagar har vi haft riktigt härligt väder med sol och hyfsad värme. Direkt blev man pigg och glad och jag och Ewert tillbringade mycket tid ute på fridfulla promenader efter skoterspår.
Idag snöar det väldans mycket igen så nu ska vi hålla oss inne.
Måste skryta med att Ewert börjar bli en riktigt bra kille! Okej, han har alltid varit bra men han utecklas massor! Han har blivit mer uthållig när vi tränar. Uppletande går superbra för tillfället! Han letar upp föremålen och lämnar dem i min hand. Duuuktig ponke minsann.
Vi tränar mycket på det här med att inte hoppa på folk som han ska hälsa på och även att klara av hundmöten utan att bli helvild. Och det går framåt.
Har börjat ha med en boll när vi är ute som jag avleder honom med när jag ser att det är dags för hundmöte. Funkar bra oftast, dock inte vid alla möten men vi tränar iallafall ;)

Hoppandet har absolut lugnat ner sig utomhus. Även inne när folk Ewert känner kommer på besök. Dock beter han sig som en galen studsboll när okänt folk för Ewert kommer in.. Och det är ju inte kul för någon. Men det ska nog bli ordning på min lilla snorunge också!

Hela 3 veckor har gått

Idag är det 3 veckor sedan jag kramade dej för sista gången. Det är helt sjukt vad längesen det var! Jag saknar dej fina, goa Bulan!
Tänker på dej och det gör ont i hjärtat när jag börjar inse att jag aldrig någonsin kommer få se dej igen. Världens vackraste Dimon.

Jag och Ewert gosar en hel del och är ute på snöiga promenader, ibland tillsammans med lillasyster och hennes hundar. Vi försöker leva precis som vanligt. Men hela tiden känner jag att det saknas en väldigt viktig del. Jag kommer alltid älska dej min lilla Dimon. Alltid.

Hoppas du tyckte att du fick ett bra liv hos mej, jag gjorde så gott jag kunde lilla gubben. Du verkade alltid så glad trots dina olika besvär. Alltid viftade du på din lilla svansstump och gjorde din glada dans när man hälsade på dej. Du var så söt när du vred på ditt fina huvud när man pratade med dej. Jag saknar allt med dej Bulan!!!!

Sitter och kollar på bilder från din 2-årsdag. Du fick bara fylla år två ynka gånger. Det är orättvist! Jag ville ha dej vid min sida tills du blev en gammal herre.

Du lärde mej massor om hundträning, vad som fungerade och inte. Du var min första egna hund. Jag är så glad för tiden vi fick tillsammans. Tack min lilla prins.

Miss you

Sitter och tänker på dej, lilla bulungen min. Saknar dej nåt enormt! Du var så pigg och glad, alltid sugen på att hitta på nåt kul med mej. Du älskade att vara ute och springa som en tokstolle. Du var så duktig, kunde allt kändes det som. Du förstod vad jag sa till dej, du var perfekt rätt och slätt.
Det var så längesen jag såg dej och fick pussa på dej. Varje dag gör jag något där jag tänker: "Nu är det första gången jag gör det här utan Dimon." Idag var det tredje gången vi gick i Tuolla utan dej. Vi hade jätteroligt och busade så som du och jag brukade busa. Ewert är rätt lik dej på många sätt. Sen du försvann så har Ewert blivit ännu mer sällskapssjuk och villigare att hitta på saker med mej. Han lär sig fort numera :) Så vi gör sånt som vi brukade göra förut. Han är nog glad när han får så mycket tid ensam med matte.

Det är så kul nu när Ewert börjar bli äldre! Han har mer uthållighet när vi tränar och han börjar bli riktigt duktig.. till och från ;)
Vi har tränat massor me inkallningar idag och lekt med bitstocken. Jag testade be Ewert sitta på rätt långt avstånd idag och han satte sig! Hör och häpna gott folk...

Han är kvick den där lilla gula grabben. Tror han kan bli en fantastisk bra boxerkarl! Och roligt är det att träna med honom numera. Ett tag tyckte jag han var så svår att få igång men det var nog bara en liten fas. Nu är han på hugget för det mesta.

Vi gick en riktigt lång promenad i skogen idag och jag blev helt och hållet slut. Ewert blev faktiskt också rätt trött. Så nu ska jag bara dammsuga och sen ska vi nog nog natta oss tidigt ikväll. För första gången .. på länge. Tror inte ens vi kommer natta oss tidigt ;) Man fastnar så lätt vid datorn när man ska slå av den..

Tunga sorgattacker kommer och går

Dagarna flyter på som vanligt, oftast är vi glada och har massor av skojiga saker för oss. Men så kommer kvällarna när allt är lugnt och vi ska krypa till kojs. Vissa kvällar slutar inte tårarna rinna förrän jag somnar och andra kvällar kan jag somna leendes. Alltid med Dimon i tankarna. Jag försöker att inte tänka på de där sista timmarna tillsammans med Dimon utan på allt det roliga vi har haft för oss. All glädje Dimon gav oss. Men det är så lätt hänt att tankarna snurrar till ögonblicket då jag fick höra att Dimon är död.

Tror jag har förträngt att Bulan inte kommer tillbaka fram tills igår. Eller förtränger jag fortfarande det? Vet inte riktigt.. Men jag har nog iallafall börjat förstå att han är borta. Men jag kommer aldrig någonsin glömma min lilla pojke. Dimon finns kvar i mitt hjärta. Älskade bulungen.

Underbart väder!

Var ute på en härligt långpromenad med lillasyster och hennes två hundar Yoda och Yla. Idag kom alla hundarna överens fint och de hade så kul tillsammans i snön. Ewert riktigt lyser av glädje när han får leka med kompisarna :)
Lyckades även fota litegrann i fina solljuset. Ewerts päls ser helt fantastisk ut i solskenet :D
Ja det var bara det jag ville ha sagt ;) NU blir det storstädning här i hemmet. Tjing tjong!

Valpen är olydig idag!

Kom precis in från en promenad som jag trodde skulle bli en riktigt härlig promenad i solsken. Vi gick mot campingen och vandrade efter skoterspåren där. Ewert sprang lös och var glad som vanligt. Kampade lite med kamprullen och tränade inkallningar. Humöret var på topp och vi hade kul som vanligt. men så kom det en skoterj*vel! Ewert stack direkt efter den och jagade eländet. Lååångt stack han och jag ropade på honom med men det brydde han sig inte om. Han hade bara skotern i sin hjärna verkade det som. Så jag drog iväg åt andra hållet och tänkte skit samma om de kör över honom. Haha, ja man tänker faktiskt så om sin älskade lila hund ibland ;)
Efter en liten stund kom han galopperandes till mej och vi tränade på kontakten, han fick godis och beröm när han skötte sig. Varken såg eller hörde någon skoter så jag tänkte att han får fortsätta springa lös en stund till. Men såklart kom det då en till skoter som han satte fart efetr. Jag gastade på den lilla bajskorven men han tyckte visst det var enormt kul att jaga skotrar :(
Så jag stack iväg åt motsatt håll igen men sprang den här gången. Ewert kom tillbaka även denna gång men inte raka spåret utan vimsade omkring och höll koll på en annan skoter som var längre bort. Så jag fick gå fram till åbäket och säga att så där får man INTE göra! Dumma, dumma valp! Och så fick han gå i koppel resten av promenixen.

Han verkade ta åt sig för sedan skötte han sig någorlunda iallafall. Ja vi såg ännu en skoter och trots att Ewert var kopplad så började han stirra på skotern som om han skulle försöka kuta efter den. Jag bad honom komma nära mej coh sätta sig på stört och smått motvilligt gjorde han det. Nu har jag ingen lust att ha den lilla gula bajskorven lös igen om han ska fortsätta jaga skotrar :( Så nästa gång han får springa fritt blir om sisådär 2 år :D Haha, nääärå jag är inte lite surig nu :P
Usch för de där skotrarna. Önskar skotrar skulle förbjudas.. eller nåt.

Ja jo, vi var ju på utställning igår i Jokkmokk. Tillbringade några timmar i ett sandigt ridhus och tyckte Ewert skötte sig någorlunda bra ändå. Är rätt stolt över min lilla skitunge ändå :) Var väldigt kul att få träffa kullsyster Ebba (Snazzy's Herta), brorsan Heat och gulliga mamma Kakan med tillhörande ägare förståss.
Ewert var spännig mot vissa andra hundar. Han såg en mops och visste inte vad det var för något så både han och brorsan stod och glodde på den och såg väldigt skeptsika ut... Men jag tyckte den var extremt söt!

Ewert fick ettor och HP i juniorklassen, alla Snazzy-barnen fick för övrigt HP.

Insåg precis att det är 2 veckor idag. Tiden går fort, 2 veckor sedan jag såg dej sist. Fina, fina Dimon. Saknar dej min lilla gubbunge.

Snart utställning..

Bulan!! Saknar dej.. som vanligt. Jag och Ewert har varit i Tuolla både igår och idag och promenerat. Igår var första gången vi gick där utan dej. Det kändes så konstigt att gå med utan dej, vi har ju gått där tillsammans ända sedan du var en liten 3-månaders valp. Du älskade att springa där. Det var verkligen det roligaste du visste! Så när vi gick där igår letade vi efter dej omedvetet.. eller medvetet. Jag vet inte. Men det var många gånger jag kollade in bland träden och ibland vände jag mej om för att se om du skulle komma galopperandes. Ewert letade också. Han sprang som en vilde och kollade än hit och än dit. Men Ewert var riktigt lycklig över att få springa i Tuolla igen. Det var ju nästan 2 veckor sedan sist... Men jag kände mej så tom. Så jäkla olycklig över att du inte var med oss. Det kändes olustigt på alla sätt och vis. Men vi kämpade på i snöstormen. Det var verkligen hemskt väder igår! Kallt och otroligt stormigt samtidigt som det snöade.

Idag försökte vi oss på Tuolla igen och jag hoppades att det skulle kännas lite trevligare idag att promenera där. Solen sken och det var riktigt skönt väder. Ewert var överlycklig och jag kände mej ganska glad faktiskt :) Så det blev en riktigt härlig långpromenad. Jag och Ewert tränade inkallningar och följsamhet och shit vad Ewert har utvecklats mycket på så kort tid! Han är jätteduktig!

Tidigt på lördag åker jag och Ewert mot Jokkmokk för att va med på utställningen där. Ska bli skoj! Och lite läbbigt ;)

Jag börjar mer och mer känna mej förbannad för att Dimon inte är här! Det är orättvist! Han var inte ens 3 år, han hade kunnat få finnas i massa år till. Bulan var bäst, han hade inte gjort något för att förtjäna att vara så sjuk som han var :( Världens sämsta immunförsvar + allergi, dessutom klen benstomme och pålagringar på haslederna. Det borde ingen behöva hund födas med. Dimon var världens goaste och snällaste hund.

Målen för Ewert är satta ;)

Har precis varit ute på en liten koppelpromenix på stan med Ewert. Skönt väder med plusgrader och hela kittet :) Hade med mej rejält med gott godis och klicker ifall att Ewert skulle vara duktig samt för att underlätta vid eventuella hundmöten.
Pojken lär sig må jag berätta! Han gick tidvis helt suveränt bra vid min sida och då fick han förståss klick och godis, klappar och kel. Han verkade tycka det var hemskt intressant att gå på stan och strosa när det var så mycket folk och fä i farten.
Det fanns massor av goda piss-fläckar att lukta på och annat äckligt som såna som Ewert gillar.

Ewert blev blockerad några gånger och hann lägga sig platt på vägen när vi mötte hundar men då klickade jag som en riktig galning och proppade den lilla hundmunnen full med köttbullar och korv. Tillslut kunde jag få med mej valpskrället och fortsätta promenaden. Såhär ska jag fortsätta tills han slutar blockera sig. Hoppas plusgraderna håller i sig bara, annars lär jag få förfrysningsskador på händerna. Men skit samma, bara hunden kan bete sig "som folk" när man är ute och vandrar.

Så målen för Ewert 2008:

* Kunna klara av hundmöten utan att lägga sig på marken för att sedan göra utfall mot den mötande hunden. Ewert ska gå lugnt och sansat vid min sida.

* Kunna hälsa på människor vi möter/människor som hälsar på oss utan att hoppa upp på dem. Ewert ska kunna hålla tassarna på marken/golvet när han hälsar.

* Kunna klara av att inte skälla på allt, alla och ingenting utomhus. Ewert ska hålla sig lugn och tyst när ingenting händer, när han ser barnvagnar, hundar och människor och annat han vanligtvis kan skälla åt.

En vecka har gått

För en vecka sedan vid den här tiden ringde jag jourveterinären i Gällivare. Inte kunde jag ana att jag skulle få åka hem utan min lilla hund. Det är så tomt här hemma utan min Dimon. Saknar dej Bulan! Jag gjorde allt jag kunde för dej men tillslut gick det inte mer. Ville att du skulle må bra och få vara frisk. Hoppades att jag skulle få ha dej kvar i mitt liv tills du var en gammal och klok gubbe med grå nos. Du var oerhört viktig för mej. Du fanns alltid här när jag behövde dej. Du var så speciell för mej. Mitt lilla hjärta, mitt allt. Alltid glad och fantastiskt söt. Mjuk och försiktig, klok och vacker. Tänk att jag aldrig mer få ta en mysig skogspromenad med dej.. Så orättvist. Vi brukade ha så roligt när vi gick tillsammans du och jag. Jag har inte kunnat ta med Ewert till Tuollaskogen sen vi sist var där, förra fredagen. När du ännu var med oss. Jag vill men vet inte om jag är redo. Det var ju vårat ställe. Vi har gått där sen du var en liten, liten knatte. Kommer nog kännas märkligt att gå där utan dej. Hittade en liten filmsnutt från när vi var i Tuolla för 2 veckor sedan. Du var glad och sprallig och så härligt busig som bara du kunde vara. Älskar dej Bulis. (Försökte ladda upp filmsnutten på bloggen men det funkade inte så jag får försöka en annan gång.)


Jag och Ewert har nu börjat ordentligt med att ta igen all försummad träning. Hade som ingen ork med hundarna där ett tag när det var så rörigt i mitt liv. Nu jobbar jag så bra tider så jag och Ewert har hela dagarna fria redan från kl. 12! Så vi är ute och social/miljötränar för fulla muggar. Ewert skäller på allt, alla och ingenting. Han lägger sig när han ser andra hundar för att sedan göra utfall när de närmar sig. När vi hälsar på folk blir han helt tokigt stressad och hoppar och piper och flåsar. Så vi har massor av jobb kvar innan man kan kalla Ewert för en riktigt trevlig och väluppfostrad jycke...

Håller oss sysselsatta i kylan

Igår kom paketet från Häromi. Beställde en egen klövjeväska till Dimon och en skylt jag tänkte hänga upp på dörren - Här vaktar vi. Typiskt att jag skulle ha beställt grejer till Dimon och så gick det som det gick.. Skylten gav jag snabbt till lillasyster och klövjeväskan får vänta till Ewert är färdigvuxen. Vi tänker framåt och ser till att hålla igång för att fokusera på annat. Dimon finns i tankarna hela tiden men jag känner mer och mer en lättnad över att han faktiskt inte lider och att allt är bra med honom. Jag är så glad över tiden, den alltför korta tiden, vi fick tillsammans med vår lilla prins och han kommer för alltid finnas kvar i våra hjärtan. Det känns nästan som att han fortfarande är här hemma. Känns som att han alltid varit här..

Plockade upp ditt fina täcke från frysen tidigare idag. Första gången jag tog i det sedan den där hemska dagen. Såg en massa Dimon-hår på insidan av täcket och luktade på dem.. Kände en välbekant doft av min älskade Bula. Saknar dej! Städade faktiskt undan täcket med tårarna rinnandes nerför kinderna, vek ihop det snyggt och prydligt. Bara halsbandet kvar nu.. och matskålen.. Jag har så svårt för att städa undan dina saker. Tror nog fortfarande att du inte är borta på riktigt. Resten av grejorna får Ewert ärva. Din BIA, dina fällar, dina leksaker.. Han är nog glad, han som inte haft så mycket egna tillhörigheter. Men så går det när man är lillebror, då får man ärva det mesta!

Jag och Ewert har varit ute flera timmar idag trots kylan. Promenerade med syster och hennes hundar på stan och sedan till El-giganten. Det var full fart med folk och hundar överallt kändes det som. Ewert fick massor av koppelträning, socialträning och passivitetsträning. Skönt att hålla igång, så man får tänka på annat! Ewert är väldans trött nu efter hans arbetssamma dag ;) Vi gosar väldigt mycket också.. och leker med leksakerna. Är så glad över att jag har Ewert!

Tänker på dej lilla gubben

Sitter här på jobbet med tårar i ögonen. Kan inte sluta tänka på dej. Tänker på dej precis hela tiden, dag som natt.
Jag tittar på bilder av dej och minns hur det kändes att smeka ditt fina huvud, krama dej, sitta brevid dej. Du brukade komma upp i soffan när jag satt där. Alltid skulle du ligga på mej eller åtminstone sitta tätt intill mej. Du ville helst sova med mej som din huvudkudde. Jag kommer ihåg dina vackra, mörka ögon som brukade titta så uppmärksamt på mej. Fina lilla Dimon. Jag förstår inte det här. Kommer du verkligen aldrig tillbaka?

Sorg och olidlig saknad

För lite mer än ett dygn sedan kramade jag dej för sista gången. Du var så glad och söt och gjorde alla konster du kunde för att få smaka lite hundgodis som fanns i skålen där i det där rummet. Du var så duktig och lugn när veterinären undersökte dej. Du har ju blivit undersökt så många gånger förut så du var van. När veterinären kom med sina sprutor sniffade du nyfiket på dem och dansade din lilla hälsningsdans. Du var så positiv och underbar! Så vacker.. världens vackraste lilla hund. Du delade ut pussar till alla som ville ha och det var svårt att vara ledsen när du var nära. Fast jag var där och smekte ditt lena huvud och snuttade med dina små öron tills du tog ditt sista andetag så kan jag bara inte förstå att jag aldrig mer kommer få se dej igen. Det såg ut som att du låg och sov. Ville bara be dej vakna och åka hem med oss. Det känns så tomt här utan dej.. lilla Bulan. Men jag vet att du har det bra nu. Nu har du inte ont längre.. och nu kliar det inte mer. Men det gör så ont i mitt hjärta, det känns så tomt! Allt ser ut precis som vanligt här hemma. Precis som när du var här hos mej. Dina leksaker är utspridda lite här och var. Din skål med frukost står kvar i väntan på att du ska komma och äta. Ditt täcke ligger på frysen i hallen. Ditt halsband hänger på sin krok.. Idag ska jag städa bort lite av dina tillhörigheter så jag kanske kan börja bearbeta att du aldrig någonsin kommer tillbaka hit.. hem. Älskade lilla Dimon. Jag saknar dej!

I lördags märkte jag att Dimons högra bakben såg svullet och vätskefyllt ut. Jag klämde och kände igenom benet och kollade efter sår men hittade inget. Dimon visade inga tecken på att ha ont, haltade inte eller något utan betedde sig som vanligt.
Vi avvaktade lite men på söndag morgon såg benet värre ut och var extremt svullet. Dimon ville helst inte stödja på benet och dessutom hade han feber så jag ringde jourveterinären i Gällivare. Hon ville att vi skulle komma in med Dimon så hon fick röntga benet och undersöka hälsotillståndet. Så vi åt snabbt frukost men Dimons mat lät jag stå kvar på diskbänken eftersom jag inte visste om han skulle behöva sövas ner eller inte. Tänkte att han får äta det när vi kommer hem istället. Vi körde till Gällivare och väl framme hos veterinären blev det dags för undersökning direkt. Det hade börjat komma ut vätska från benet och på insidan var det alldeles rött och såg riktigt hemskt ut. Nu hade han 39,6 i feber (vanligtvis brukar hans temp ligga kring 38-38,4).

Han blev röntgad och fick en spruta med smärtstillande och en med antibiotika. Sedan fick vi sitta och vänta ganska länge i väntrummet medan en annan jourpatient blev undersökt och behandlad. Då visste vi inte hur allvarligt läget var utan vi satt mest där och drack kaffe och Bulan strosade omkring och vilade på en fäll lite om vartannat.

Efter en ganska lång väntan kom veterinären ut till oss och sa att hon nu tittat på röntgenbilderna och att hon såg att Dimon hade måttliga benpålagringar på hasleden. Hon sa att det förmodligen ser precis lika illa ut på det andra bakbenet också. Jag fick själv komma och titta på bilderna och det var ingen vacker syn..

Vi fick höra att Dimon måste in till Gammelstad för att läggas in på djursjukhuset där för ledspolning och annat. Hon sa att han har ont i benen och att det inte skulle kunna bli bättre, snarare värre med tiden. Smärtstillande livet ut.. som inte kan kombineras med kortison. Så vad väljer man? En hund som inte har ont men som kliar sig blodig? Eller en hund som kliar lite lätt men som istället har ont i benen ? Eller att låta sin älskade lilla hund få somna in och slippa alla plågor för gott?

Vi beslöt oss för det sistnämnda förstås. Veterinären tyckte att en så ung hund som Dimon ändå var, inte ska behöva äta mediciner resten av sitt liv. Vi tyckte inte heller att det kändes värt. Han har lidit tillräckligt med tanke på att han inte varit frisk en endaste dag sen han flyttade hem till oss för drygt 2 år sedan. Blodiga diarréer som liten valp, extremt känslig mage, allergi och klåda och nu detta till råga på allt.

Beslutet var fruktansvärt att fatta. Men det var verkligen dags nu. Dimon har det bra och behöver inte lida på något sätt där han är nu. Jag och Dimons husse däremot.. så oerhört jobbigt det är att Dimon inte finns med oss längre. Men i våra hjärtan kommer han alltid finnas kvar. Älskade lilla Bulan, vi älskar dej. Det är så tomt utan dej.

Nu förstår jag varför Dimon ibland kunde va så grinig och arg på andra hundar den senaste tiden. Och inte konstigt att han inte ville dra när jag försökte få honom att dra mej på skidorna. Min lilla pojke hade ju ont! Ibland borde hundar kunna prata människospråk. Vi har frågat honom tusentals gånger. Har du ont Dimon? Mår du dåligt? Men såklart har han inte kunnat svara.. Och han har inte visat något.. min lilla tuffa Dimon.

Snö

Hejsan hoppsan falleralleraaa!

Det har snöat precis hela dagen så vi har mest hållt oss inomhus. Var på Lombiaparkeringen och tränade lite inkallningar och busade. Sen blev det en liten promenix runt stallet och gångvägarna där runt i krokarna. Ewert är väldigt skeptisk mot hästar. Verkar som att han tror att det är jättestora hundar! Han lägger sig ner och blir helt stel och det är svårt att få honom att fortsätta gå framåt.

Har fått tillbaka lite energi och ork nu känns det som. Har haft planer på att lämna tillbaka Ewert för att jag kände att jag inte orkar med två hundar men nu har jag förståss insett att det skulle vara helt omöjligt att göra mej av med lillgubben! Finns inte en chans att det hade fungerat. Jag hade ångrat ihjäl mej direkt. Men visst känns det tufft att ha två boxrar och två jobb men ingenting är ju omöjligt som Gunde säger..

Igår var vi ut och åkte skidor, Dimon fick dra lite och Ewert sprang brevid. Vi var inte ute länge, det var så jäkla kallt i Tuolla. Ska försöka få med mej lillasyster och hennes Yla på skidtur me doggarna så Dimon kanske blir bättre på att dra. Som dte rä nu så attakerar han skidorna till en början och när han drar så gör han det i skritt. Han har som inte fattat riktigt vad det hela går ut på. Hade därför behövt hjälp av Elin och Yla så de får vara framför Dimon och locka honom framåt i lite snabbare tempo.

Pojkarna fick bada igår, tyckte de luktade piss båda två! Så nu luktar de tjära istället. Myyycket godare och pälsarna är alldeles rena och glansiga. Hade rejäl pälsvård igår, var pysselsugen! Borstade igenom pälsarna och jäääklar vad det lossnade päls! Smart som jag var borstade jag innan jag dammsög lägenheten.

Dimon är så smal och dåligt musklad nu. Ger inte fodax längre, har inte gett det på några månader och det känns underbart :) Skönt att ge torrfoder och faktiskt så hittade jag tillslut ett torrfoder som passade lill-Dimon. Snart är han nog i fint hull igen :)

Har för övrigt kommit på ett fantastiskt knep som gör att jag kan gå med båda hundarna i koppel utan problem!! Dimon får bära klövjeväska med några kilo tyngd i fickorna och han drar inte en gnutta! Dessutom verkar han känna sig så nöjd när han bär sin väska :) Tyvärr är väskan inte min, har lånat den av en kompis. Men har beställt en egen klövjeväska som borde komma nån gång under nästa vecka.

Snart är det dags för utställning igen, längesen sist.. Men det ska bli skoj tycker jag! Få se bara om man hittar till Jokkmokk? Har aldrig kört dit förut. Men det löööser sig :)

Spring i snön

Var ut en sväng till Tuolla med pojkarna idag. Har kommit ännu mer snö under natten så gossarna hade jätteskoj. Filmade en snutt så han finns att skåda även för er som inte var där ;)

Blev ingen film på Dimon men det får bli en annan gång. Dimon är fortfarande snorig men mycket piggare. Ewert verkar va helt frisk igen :)

Får bli en kortis för snart ska jag iväg till jobbet. Hejppa!

Lite inomhusträning

Pojkarna är fortfarande förkylda men Ewert börjar bli piggare. Dimon är nog också på bättringsvägen men är ännu ganska hängig och snorig.
Vi har därför sett till att hålla oss inomhus och tagit det lugnt. Men lite träning har det blivit ändå förståss.
Igår lärde Dimon sig att städa upp sina leksaker :) Jag ställde fram leksakshinken och spred ut leksakerna på golvet. Sedan var det bara att börja shapa ihop hela momentet. Dimon är en dröm att klickerträna! Han är så påhittig och snabbtänkt. Jag tror han kan lära sig vad somhelst!
Idag fortsatte vi träna på städningen och han blir bara säkrare och säkrare. Imorgon ska jag börja sprida ut fler leksaker. Än så länge har vi kört med 3 och ibland 4 leksaker inom 2 meter från hinken.
Har även tränat på några andra tricks, mest spela-död-tricket. Han slänger sig ner på sidan när jag säger 'pang!' och spritter till och ställer sig upp när jag säger 'vakna!'. Så jäkla gullig pojke!
Dimon tycker allt är roligt att göra. Ja kloklippning och bad är ju inte favoriter men han går med på allt. Tålmodig och lugn och alldeles underbar. Älskar Bulan så galet mycke.

Men han kliar sig massor igen :( Vet att hans problem aldrig kommer försvinna. Kortison hjälper inte om jag inte ökar dosen.. men det vill jag ju inte göra. Vill snarare dra ner för han har ätit kortison varnda dag under 2 år.. ja drygt 2 år.
Under hösten var han i princip klådfri efter att vi varit i Öjebyn och fått antibiotika samt specialschampon. Badade honom 3-4 gånger i veckan men har slutat nu. Vill inte bada så ofta när det är så kallt ute. Men då har förståss kliandet kommit tillbaka. Han är tunnpälsad och lite knottrig på huden på vissa ställen. Jag kan ju inte bada honom flera gånger i veckan hela hans liv!! Eller? Jag vet inte.. det känns inget vidare för Dimon gillar inte alls att bada.
Jag älskar Dimon och vill ha kvar honom men ändå vet jag vad jag borde göra. Det kommer aldrig bli bra med kliandet..

Ewert har fått lära sig att vinka och att nicka ja med huvudet (precis som Dimon) när jag säger 'eller hur?'. Han är absolut inte lika lättlärd och kvick som Dimon utan man får nöta och vara tålmodig i flera dar innan det sitter för lillen. Men nu börjar det ta sig ;) Vi tränar även bakdelskontroll och fotposition samt starter och halter. Har kämpat på med föremålsintresset sen han var liten men det går segt. De är verkligen olika hundar känner jag när vi tränar. Dimon lär sig allt och tycker allt är kul medan Ewert bara blir svårare och svårare att motivera. Känns trist men det kanske tar sig snart för honom också? Han ger upp väldigt lätt och orkar inte träna länge åt gången. Inte för att jag nån gång tränar mer än några minuter åt gången men han brukar hinna ge upp under den tiden. Får kanske använda ännu godare godis till Ewert. Utomhus funkar dragkamp bäst som belöning men det blir inte mycket träning ute nu. Bara inkallningar och vänta/stanna-övningar.

I februari (16/2) ska vi på utställning i Jokkmokk, det är Jokkmokks brukshundklubb som anordnar det. Känns spännande för det är första gången Ewert ställs officiellt (juniorklass). Ska bli så skoj att få träffa Heat (brorsan) och Lotta och resten av gänget där :)

Förkylningstider

Så trötta & förkylda

Lilla Dimon

Gossarna har gått och blivit förkylda. Dimon är jättehängig och snorig och ögonen rinner. Det är så synd om honom. Ewert är också väldigt snorig och rinnig men inte fullt så hängig.. eller knappt hängig alls. Så det är som mest synd om Dimon ;)

Vi var till Tuolla en sväng idag, i dagsljus hör och häpna. Det blev inga promenader eftersom pojkarna är så snoriga men jag tog ut dem en och en för en kortare vandring me massa dragkamp och fjanterier. De var på hugget bägge två och vi hade så kul. Kändes ovanligt uppiggande att vara ute idag eftersom det var ljust ute. Ser väldigt lite av dagsljuset numera! Fast redan går det ju mot ljusare tider så rätt som det är så blir det ljust och förblir så hela dygnet istället. Märkligt det där med solen och jorden och dess snurrande...

Ojojoj!

Nästan så man skäms! Har verkligen blivit dålig på att uppdatera bloggen och hemsidan. Förr i tiden bloggade jag flera gånger i veckan men nu har jag som tappat inspirationen.. eller blivit slö? Kanske är det lite av båda delarna.

Har börjat jobba mindre nu igen, fick inte fortsatt jobb på posten så nu är jag bara innesäljare på Radiotjänst igen. Har alltså mycket mer tid för hundarna igen och även att sitta framför datorn. Så vem vet, kanske blir det lite tätare bland blogginläggen igen? ;)

Vi har precis varit ute i kylan och promenerat vid Luossaberget. Ewert fick gå med Yla och Dimon fick prompa med Yoda. Jag och lillasyster har förstått att det inte är så smart av oss att alltid gå med alla fyra hundarna samtidigt.. Vi har ju egentligen inte så bra kontroll över dem då och varenda gång möter vi andra hundar med ägare och det brukar sluta i kalabalik. Fyra hundar tillsammans förvandlas plötsligt från fyra duktiga hundar till fyra skällande monster som inte alls lyder sina mattar..

Så Ewert och Yla skötte sig bra och vi hann koppla dem när det kom ett gäng draghundar med släde och ägare rusandes. Ewert och jag lekte med bitstocken och hade roligt. Hundarna är mer avspända och lättare att ha och göra med när vi bara går med en hund i taget. Fast det gäller förståss att ha gott om tid om det här ska kunna bli en vana.

Så när det var dags för Yoda och Dimon att hoppa ut från bilen så var jag och systeryster nöjda över att vi sluppit bli arga på hundarna. Men självklart är det lag på att det ska inträffa något som gör att hundarna går ett snäpp bakåt i träningen.. Vi hann bara gå en liten bit innan hundarna satte av mot en draghund med husse på skidor bakom sig. De skällde och hade sig och jag ropade in Dimon. Han vände om och kom mot mej halva vägen men inte ända fram. Så jag bad honom stanna men han drog iväg mot den mötande hunden.. Åååååh! Alltid! Så nu blir det hårdträning i att be honom stanna och koppla honom utan att det kommer mötande hundar. Ser tyvärr att mina kommandon fått fel betydelse för lilla Dimpen igen :(

Inomhus tränar vi bakdelskontroll och hundarna kan backa utan vägg åt alla håll och kanter. Utomhus är det dock en annan femma. Men jag märker direkt att det blir lättare för dem att sätta sig rakt när vi tränar fotpositioner :) Annars kan vi väl inte skryta med att vi tränat mycket. Det har mest blivit promenader och lite tricks inomhus.. Och massa dragkamp och buserier. Men nu kanske vi kommer igång igen?