De ringde mej här på jobbet från vet.stationen i Gällivare. Dimons aska har kommit tillbaka och jag får hämta hem honom när det passar. Allt blev plötsligt verklighet. Dimon finns inte mer. Hans kropp är bränd och finns nu i en urna i Gällivare.
Känns ändå skönt att jag nu ska få hämta hem honom och att han inte ligger i en frys i Gällivare. Men så hemskt det är ändå! Saknar min Bula...
...
Nu har hela långa dagen gått och jag har grinat från och till hela dagen. Tänker på Dimon och saknar nåt så otroligt. Nu är det verkligt. Undra om jag är trögfattad? Det tog över 5 veckor innan jag insåg att min älskadse pärla är borta för all evighet. Har inbillat mej att han bara är halvt borta, att han är här i krokarna och kommer tillbaka så småningom. Men nu är han helt plötsligt helt borta. Vill hämta hem hans aska så en liten del av honom är hemma iallafall. Går det att leva utan Bulan? Har klarat mej hittills men då i någon form av drömvärld.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar