Tillbaka i kyliga Kiruna

Hem kom vi igår. Kändes inget vidare att åka hit för vi hade det så mysigt i byn. Vi saknade Dimon och Ewert var lite olydig men för det mesta var det bara trevligt. Mycket skoteråkande och korvgrillande hann vi med. Ewert gillar inte alls skotrar har jag också fått erfara.. Men vi satt i kälken och Ewert fick vara inkurad under en gosig filt så det gick ju bra ändå. Om han skulle springa lös brevid skotern så gick det värre. Han skulle promt framför skotern och hugga tag i skodorna för att försöka döda maskinen. Tuff (eller dum) hund? Jag vet inte riktigt.

Ewert både sov och åt dåligt i byn. Han är inte van att åka på resor och bo någon annanstans än hemma utan Dimons sällskap. Men nog kommer det bli bättre med tiden får jag hoppas. Han är ju bara barnet ännu :)

I byn blir det lätt så att vovven får härja lite lösare och friare på gården och koppel behövs ju egentligen aldrig. Så på bara några få dagar har han förvandlats till en hyfsat olydig hund. Idag när vi promenerade efter en gångväg så drog han ut på vägen där det körde bilar. Jag sa NEJ! Kom hit! men han sket i det och började trava mitt på vägen. Snacka om att jag blev skitskraj! En bil var tvungen att väja och sladdade litegranna. Bilföraren blev nog också rätt skraj.. och förbannad måhända? Ewert kom till mej efter ett tag och jag kopplade skitkorven. Gick till elljusspåret och släppte lös honom. Det kom 2 skotrar så jag visste att jag måste koppla honom igen om jag inte ville ha honom till att jaga de stackars skotrarna med bihang. Så när de kört iväg och vi gått kopplade en bit tänkte jag att han får kuta fritt resten av promenaden. Och vad gjorde ynglingen?! Jag och pappsen gick åt ena hållet och Ewert drog som en oljad blixt mot hållet där han såg skotrarna försvann för några minuter sedan. Jag gastade KOM HIIIT! Men han brydde sig inte.. Ååååh!
Så vi väntade och strax kom den lilla lymmeln kutandes tillbaka. Han tycker inte om att vara utan mej men han fattar som inte det förrän han är lång borta från mej. Och det rä nog ett enda virrvarr av känslor och viljor i hans lilla huvud nuförtiden. Men resten av promenaden skötte han sig fint. Vi tränade lite stadgeövningar och det gick galant. Tror faktiskt jag borde börja träna med långlina så det här inte kan upprepas. Han kunde ju ha blivit överkörd!!

Nåväl han är överlag en duktig kille. Vi börjar få till bakdelskontrollen och fotpositionen nu samt att apporteringen ÄNTLIGEN börjar sitta :) Trodde aldrig det skulle gå för han har vägrat ta emot föremål från mina händer, enbart tagit sådan som ligger på golvet. Men med hjälp av klicker, godis samt tålamod så gick det att fixa till.

Aja, nu ska vi slappa och längta efter helgen då vi åker till Lule/Boden. Ska hälsa på våra kära boxerkamrater samt shoppa ett och annat :)

Baj baj!