Många misslyckanden på raken

Känner mej arg och .. ja mest arg och besviken. På mej själv.. och den ondsinte Hewert ;) Under de senaste veckorna har han visat upp många extremt olydiga sidor som jag inte sett skymten av förut. Han har ALLTID kommit på inkallning och stannat upp när jag bett honom vänta. Men nu den senaste tiden har han totalförändrats. Idag på löspromenaden efter elljusspåret så bad jag honom sitta och vänta medan två barn med tillhörande mamma åkte skidor förbi oss. Han tyckte det var jobbigt att inte få springa fram till dme men höll sig i skinnet. När det åkt förbi oss en bra bit så lockade jag på honom och började gå vidare. Han följde med någon meter men sedan tvärvände han och satte av i full galopp mot skidåkarna! Jag ropade NEEEEEJ!! KOM HIIIIT! Men icke då, hundJÄVELN visade inte något tecken på att ha hört mej. Jag blev förbannad.. och skämdes. Hoppades innerligt att han inte skulle hoppa på barnen. Tror inte han gjorde det heller men han studsade mot mamman och försökte leka med henne. Sen ropade jag KOOOMMM! igen och då kom han äntligen tillbaka. Lyckades få fram ett sammanbitet braaa gubben men sen kopplade jag honom och kollade nog rätt argt på lillen. Jag kokade inombords!

Stod där ett tag och funderade vad jag skulle göra för att lära honom att han inte får kuta iväg sådär. Anledingen att jag blir arg är ju för att det inte känns bra och tryggt när han springer fram till barn hux flux. Vad gör jag om något händer? Han skulle ju inte skada dem men han kan ju lätt skrämma barn med sin glädje och bufflighet.

Hade med favvoleksaken, kamprullen, som jag passade på att göra nej-övningar med. MASSOR med nej, stanna och inkallningsövningar. Och såhär ska jag banne mej göra många gånger per dag nu. Om Fanny vill vara med till helgen så ska jag ta någon av hennes hundar som lockbete för våra stadgeövningar. Ewert ska bli en duktig kille. Det är jag fast besluten om. Nu har han fått chansen att vara olydig så många gånger och det blir ju bara värre om jag inte börjar motarbeta detta med en gång.

En sak jag vet att jag gör fel vid sådana här incidenter är att jag surar i efterhand och det märker säkert Ewert såklart. Jag vill som straffa honom men vet att det rä försent eftersom handlingen redan är gjord. Men är det verkligen bara jag av alla hundägare som inte lyckas vända om i humöret och bli neutral/glad direkt? Jag är ju förbannad på riktigt! Idag lyckades jag iallafall göra något bra av mina känslor. Vi fick till EN MASSA lyckade övningar direkt efter att Ewert kom tillbaka. Han klarade alla övningar galant. Antagligen för att jag var så bestämd i allt jag gjorde. Tydlig, precis så som man ska vara.

Annat är det nog tyvärr i skarpa lägen. Då är jag som redan inställd på att Ewert inte kommer lyda och därför lyder han såklart inte. Jag ropar KOM HIIIT fast jag innerst inne inte tror att han kommer att vända och komma till mej. Jag måste TRO på att han ska lyda, jag måste MENA mina kommandon i skarpa lägen också. Då är det ju som allra viktigast.

Men men, vi tar nya tag hela tiden. En vacker dag ska Ewert också bli en superduktig kille. Ska börja med långlina som jag gjorde med Dimon. Det blir nog finemang det här :)

Underbart att få skriva av sig, nu är jag glad och taggad igen :D Ewert är ju världens gladaste och härligaste hund. Älskar honom! Igår var han superduktig hela dagen och vi hade så kul tillsammans. Tränade kopplegående och kontakt och det artar sig.. vissa dagar iallafall.

Vidare till magsituationen då. Lös och jäklig i magen men det kommer bara 2-3 gånger per dag nu så. Vet inte hur jag ska göra under helgen riktigt med maten. Ska ju iväg på resa tänkte jag och jag hade ju hoppats att han skulle kunna äta sin vanliga mat då. Usch, alltid är det något som ska krångla..

Well, solen skiner så vi äro glada!
Hejpa