Idag är det 3 veckor sedan jag kramade dej för sista gången. Det är helt sjukt vad längesen det var! Jag saknar dej fina, goa Bulan!
Tänker på dej och det gör ont i hjärtat när jag börjar inse att jag aldrig någonsin kommer få se dej igen. Världens vackraste Dimon.
Jag och Ewert gosar en hel del och är ute på snöiga promenader, ibland tillsammans med lillasyster och hennes hundar. Vi försöker leva precis som vanligt. Men hela tiden känner jag att det saknas en väldigt viktig del. Jag kommer alltid älska dej min lilla Dimon. Alltid.
Hoppas du tyckte att du fick ett bra liv hos mej, jag gjorde så gott jag kunde lilla gubben. Du verkade alltid så glad trots dina olika besvär. Alltid viftade du på din lilla svansstump och gjorde din glada dans när man hälsade på dej. Du var så söt när du vred på ditt fina huvud när man pratade med dej. Jag saknar allt med dej Bulan!!!!
Sitter och kollar på bilder från din 2-årsdag. Du fick bara fylla år två ynka gånger. Det är orättvist! Jag ville ha dej vid min sida tills du blev en gammal herre.
Du lärde mej massor om hundträning, vad som fungerade och inte. Du var min första egna hund. Jag är så glad för tiden vi fick tillsammans. Tack min lilla prins.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag vill inte läsa men jag måste ... jag vet att om jag läser så gråter jag så sminket hamnar på hakan. Och det gör jag varje gång ... :'( saknar Bulan med dig!
Det är faktiskt en låt, Shirley Clamp - Jag fick låna en ängel. Mkt fin, ladda hem och grina ännu mera. Det låter precis som om hon sjunger om ett djur ... eller ett barn.
Jag hoppas också att det ska gå vägen för Alma ... bara att vänta och se.
Kramar! :)
Skicka en kommentar