Hela 3 veckor har gått

Idag är det 3 veckor sedan jag kramade dej för sista gången. Det är helt sjukt vad längesen det var! Jag saknar dej fina, goa Bulan!
Tänker på dej och det gör ont i hjärtat när jag börjar inse att jag aldrig någonsin kommer få se dej igen. Världens vackraste Dimon.

Jag och Ewert gosar en hel del och är ute på snöiga promenader, ibland tillsammans med lillasyster och hennes hundar. Vi försöker leva precis som vanligt. Men hela tiden känner jag att det saknas en väldigt viktig del. Jag kommer alltid älska dej min lilla Dimon. Alltid.

Hoppas du tyckte att du fick ett bra liv hos mej, jag gjorde så gott jag kunde lilla gubben. Du verkade alltid så glad trots dina olika besvär. Alltid viftade du på din lilla svansstump och gjorde din glada dans när man hälsade på dej. Du var så söt när du vred på ditt fina huvud när man pratade med dej. Jag saknar allt med dej Bulan!!!!

Sitter och kollar på bilder från din 2-årsdag. Du fick bara fylla år två ynka gånger. Det är orättvist! Jag ville ha dej vid min sida tills du blev en gammal herre.

Du lärde mej massor om hundträning, vad som fungerade och inte. Du var min första egna hund. Jag är så glad för tiden vi fick tillsammans. Tack min lilla prins.

Miss you

Sitter och tänker på dej, lilla bulungen min. Saknar dej nåt enormt! Du var så pigg och glad, alltid sugen på att hitta på nåt kul med mej. Du älskade att vara ute och springa som en tokstolle. Du var så duktig, kunde allt kändes det som. Du förstod vad jag sa till dej, du var perfekt rätt och slätt.
Det var så längesen jag såg dej och fick pussa på dej. Varje dag gör jag något där jag tänker: "Nu är det första gången jag gör det här utan Dimon." Idag var det tredje gången vi gick i Tuolla utan dej. Vi hade jätteroligt och busade så som du och jag brukade busa. Ewert är rätt lik dej på många sätt. Sen du försvann så har Ewert blivit ännu mer sällskapssjuk och villigare att hitta på saker med mej. Han lär sig fort numera :) Så vi gör sånt som vi brukade göra förut. Han är nog glad när han får så mycket tid ensam med matte.

Det är så kul nu när Ewert börjar bli äldre! Han har mer uthållighet när vi tränar och han börjar bli riktigt duktig.. till och från ;)
Vi har tränat massor me inkallningar idag och lekt med bitstocken. Jag testade be Ewert sitta på rätt långt avstånd idag och han satte sig! Hör och häpna gott folk...

Han är kvick den där lilla gula grabben. Tror han kan bli en fantastisk bra boxerkarl! Och roligt är det att träna med honom numera. Ett tag tyckte jag han var så svår att få igång men det var nog bara en liten fas. Nu är han på hugget för det mesta.

Vi gick en riktigt lång promenad i skogen idag och jag blev helt och hållet slut. Ewert blev faktiskt också rätt trött. Så nu ska jag bara dammsuga och sen ska vi nog nog natta oss tidigt ikväll. För första gången .. på länge. Tror inte ens vi kommer natta oss tidigt ;) Man fastnar så lätt vid datorn när man ska slå av den..

Tunga sorgattacker kommer och går

Dagarna flyter på som vanligt, oftast är vi glada och har massor av skojiga saker för oss. Men så kommer kvällarna när allt är lugnt och vi ska krypa till kojs. Vissa kvällar slutar inte tårarna rinna förrän jag somnar och andra kvällar kan jag somna leendes. Alltid med Dimon i tankarna. Jag försöker att inte tänka på de där sista timmarna tillsammans med Dimon utan på allt det roliga vi har haft för oss. All glädje Dimon gav oss. Men det är så lätt hänt att tankarna snurrar till ögonblicket då jag fick höra att Dimon är död.

Tror jag har förträngt att Bulan inte kommer tillbaka fram tills igår. Eller förtränger jag fortfarande det? Vet inte riktigt.. Men jag har nog iallafall börjat förstå att han är borta. Men jag kommer aldrig någonsin glömma min lilla pojke. Dimon finns kvar i mitt hjärta. Älskade bulungen.

Underbart väder!

Var ute på en härligt långpromenad med lillasyster och hennes två hundar Yoda och Yla. Idag kom alla hundarna överens fint och de hade så kul tillsammans i snön. Ewert riktigt lyser av glädje när han får leka med kompisarna :)
Lyckades även fota litegrann i fina solljuset. Ewerts päls ser helt fantastisk ut i solskenet :D
Ja det var bara det jag ville ha sagt ;) NU blir det storstädning här i hemmet. Tjing tjong!

Valpen är olydig idag!

Kom precis in från en promenad som jag trodde skulle bli en riktigt härlig promenad i solsken. Vi gick mot campingen och vandrade efter skoterspåren där. Ewert sprang lös och var glad som vanligt. Kampade lite med kamprullen och tränade inkallningar. Humöret var på topp och vi hade kul som vanligt. men så kom det en skoterj*vel! Ewert stack direkt efter den och jagade eländet. Lååångt stack han och jag ropade på honom med men det brydde han sig inte om. Han hade bara skotern i sin hjärna verkade det som. Så jag drog iväg åt andra hållet och tänkte skit samma om de kör över honom. Haha, ja man tänker faktiskt så om sin älskade lila hund ibland ;)
Efter en liten stund kom han galopperandes till mej och vi tränade på kontakten, han fick godis och beröm när han skötte sig. Varken såg eller hörde någon skoter så jag tänkte att han får fortsätta springa lös en stund till. Men såklart kom det då en till skoter som han satte fart efetr. Jag gastade på den lilla bajskorven men han tyckte visst det var enormt kul att jaga skotrar :(
Så jag stack iväg åt motsatt håll igen men sprang den här gången. Ewert kom tillbaka även denna gång men inte raka spåret utan vimsade omkring och höll koll på en annan skoter som var längre bort. Så jag fick gå fram till åbäket och säga att så där får man INTE göra! Dumma, dumma valp! Och så fick han gå i koppel resten av promenixen.

Han verkade ta åt sig för sedan skötte han sig någorlunda iallafall. Ja vi såg ännu en skoter och trots att Ewert var kopplad så började han stirra på skotern som om han skulle försöka kuta efter den. Jag bad honom komma nära mej coh sätta sig på stört och smått motvilligt gjorde han det. Nu har jag ingen lust att ha den lilla gula bajskorven lös igen om han ska fortsätta jaga skotrar :( Så nästa gång han får springa fritt blir om sisådär 2 år :D Haha, nääärå jag är inte lite surig nu :P
Usch för de där skotrarna. Önskar skotrar skulle förbjudas.. eller nåt.

Ja jo, vi var ju på utställning igår i Jokkmokk. Tillbringade några timmar i ett sandigt ridhus och tyckte Ewert skötte sig någorlunda bra ändå. Är rätt stolt över min lilla skitunge ändå :) Var väldigt kul att få träffa kullsyster Ebba (Snazzy's Herta), brorsan Heat och gulliga mamma Kakan med tillhörande ägare förståss.
Ewert var spännig mot vissa andra hundar. Han såg en mops och visste inte vad det var för något så både han och brorsan stod och glodde på den och såg väldigt skeptsika ut... Men jag tyckte den var extremt söt!

Ewert fick ettor och HP i juniorklassen, alla Snazzy-barnen fick för övrigt HP.

Insåg precis att det är 2 veckor idag. Tiden går fort, 2 veckor sedan jag såg dej sist. Fina, fina Dimon. Saknar dej min lilla gubbunge.

Snart utställning..

Bulan!! Saknar dej.. som vanligt. Jag och Ewert har varit i Tuolla både igår och idag och promenerat. Igår var första gången vi gick där utan dej. Det kändes så konstigt att gå med utan dej, vi har ju gått där tillsammans ända sedan du var en liten 3-månaders valp. Du älskade att springa där. Det var verkligen det roligaste du visste! Så när vi gick där igår letade vi efter dej omedvetet.. eller medvetet. Jag vet inte. Men det var många gånger jag kollade in bland träden och ibland vände jag mej om för att se om du skulle komma galopperandes. Ewert letade också. Han sprang som en vilde och kollade än hit och än dit. Men Ewert var riktigt lycklig över att få springa i Tuolla igen. Det var ju nästan 2 veckor sedan sist... Men jag kände mej så tom. Så jäkla olycklig över att du inte var med oss. Det kändes olustigt på alla sätt och vis. Men vi kämpade på i snöstormen. Det var verkligen hemskt väder igår! Kallt och otroligt stormigt samtidigt som det snöade.

Idag försökte vi oss på Tuolla igen och jag hoppades att det skulle kännas lite trevligare idag att promenera där. Solen sken och det var riktigt skönt väder. Ewert var överlycklig och jag kände mej ganska glad faktiskt :) Så det blev en riktigt härlig långpromenad. Jag och Ewert tränade inkallningar och följsamhet och shit vad Ewert har utvecklats mycket på så kort tid! Han är jätteduktig!

Tidigt på lördag åker jag och Ewert mot Jokkmokk för att va med på utställningen där. Ska bli skoj! Och lite läbbigt ;)

Jag börjar mer och mer känna mej förbannad för att Dimon inte är här! Det är orättvist! Han var inte ens 3 år, han hade kunnat få finnas i massa år till. Bulan var bäst, han hade inte gjort något för att förtjäna att vara så sjuk som han var :( Världens sämsta immunförsvar + allergi, dessutom klen benstomme och pålagringar på haslederna. Det borde ingen behöva hund födas med. Dimon var världens goaste och snällaste hund.

Målen för Ewert är satta ;)

Har precis varit ute på en liten koppelpromenix på stan med Ewert. Skönt väder med plusgrader och hela kittet :) Hade med mej rejält med gott godis och klicker ifall att Ewert skulle vara duktig samt för att underlätta vid eventuella hundmöten.
Pojken lär sig må jag berätta! Han gick tidvis helt suveränt bra vid min sida och då fick han förståss klick och godis, klappar och kel. Han verkade tycka det var hemskt intressant att gå på stan och strosa när det var så mycket folk och fä i farten.
Det fanns massor av goda piss-fläckar att lukta på och annat äckligt som såna som Ewert gillar.

Ewert blev blockerad några gånger och hann lägga sig platt på vägen när vi mötte hundar men då klickade jag som en riktig galning och proppade den lilla hundmunnen full med köttbullar och korv. Tillslut kunde jag få med mej valpskrället och fortsätta promenaden. Såhär ska jag fortsätta tills han slutar blockera sig. Hoppas plusgraderna håller i sig bara, annars lär jag få förfrysningsskador på händerna. Men skit samma, bara hunden kan bete sig "som folk" när man är ute och vandrar.

Så målen för Ewert 2008:

* Kunna klara av hundmöten utan att lägga sig på marken för att sedan göra utfall mot den mötande hunden. Ewert ska gå lugnt och sansat vid min sida.

* Kunna hälsa på människor vi möter/människor som hälsar på oss utan att hoppa upp på dem. Ewert ska kunna hålla tassarna på marken/golvet när han hälsar.

* Kunna klara av att inte skälla på allt, alla och ingenting utomhus. Ewert ska hålla sig lugn och tyst när ingenting händer, när han ser barnvagnar, hundar och människor och annat han vanligtvis kan skälla åt.

En vecka har gått

För en vecka sedan vid den här tiden ringde jag jourveterinären i Gällivare. Inte kunde jag ana att jag skulle få åka hem utan min lilla hund. Det är så tomt här hemma utan min Dimon. Saknar dej Bulan! Jag gjorde allt jag kunde för dej men tillslut gick det inte mer. Ville att du skulle må bra och få vara frisk. Hoppades att jag skulle få ha dej kvar i mitt liv tills du var en gammal och klok gubbe med grå nos. Du var oerhört viktig för mej. Du fanns alltid här när jag behövde dej. Du var så speciell för mej. Mitt lilla hjärta, mitt allt. Alltid glad och fantastiskt söt. Mjuk och försiktig, klok och vacker. Tänk att jag aldrig mer få ta en mysig skogspromenad med dej.. Så orättvist. Vi brukade ha så roligt när vi gick tillsammans du och jag. Jag har inte kunnat ta med Ewert till Tuollaskogen sen vi sist var där, förra fredagen. När du ännu var med oss. Jag vill men vet inte om jag är redo. Det var ju vårat ställe. Vi har gått där sen du var en liten, liten knatte. Kommer nog kännas märkligt att gå där utan dej. Hittade en liten filmsnutt från när vi var i Tuolla för 2 veckor sedan. Du var glad och sprallig och så härligt busig som bara du kunde vara. Älskar dej Bulis. (Försökte ladda upp filmsnutten på bloggen men det funkade inte så jag får försöka en annan gång.)


Jag och Ewert har nu börjat ordentligt med att ta igen all försummad träning. Hade som ingen ork med hundarna där ett tag när det var så rörigt i mitt liv. Nu jobbar jag så bra tider så jag och Ewert har hela dagarna fria redan från kl. 12! Så vi är ute och social/miljötränar för fulla muggar. Ewert skäller på allt, alla och ingenting. Han lägger sig när han ser andra hundar för att sedan göra utfall när de närmar sig. När vi hälsar på folk blir han helt tokigt stressad och hoppar och piper och flåsar. Så vi har massor av jobb kvar innan man kan kalla Ewert för en riktigt trevlig och väluppfostrad jycke...

Håller oss sysselsatta i kylan

Igår kom paketet från Häromi. Beställde en egen klövjeväska till Dimon och en skylt jag tänkte hänga upp på dörren - Här vaktar vi. Typiskt att jag skulle ha beställt grejer till Dimon och så gick det som det gick.. Skylten gav jag snabbt till lillasyster och klövjeväskan får vänta till Ewert är färdigvuxen. Vi tänker framåt och ser till att hålla igång för att fokusera på annat. Dimon finns i tankarna hela tiden men jag känner mer och mer en lättnad över att han faktiskt inte lider och att allt är bra med honom. Jag är så glad över tiden, den alltför korta tiden, vi fick tillsammans med vår lilla prins och han kommer för alltid finnas kvar i våra hjärtan. Det känns nästan som att han fortfarande är här hemma. Känns som att han alltid varit här..

Plockade upp ditt fina täcke från frysen tidigare idag. Första gången jag tog i det sedan den där hemska dagen. Såg en massa Dimon-hår på insidan av täcket och luktade på dem.. Kände en välbekant doft av min älskade Bula. Saknar dej! Städade faktiskt undan täcket med tårarna rinnandes nerför kinderna, vek ihop det snyggt och prydligt. Bara halsbandet kvar nu.. och matskålen.. Jag har så svårt för att städa undan dina saker. Tror nog fortfarande att du inte är borta på riktigt. Resten av grejorna får Ewert ärva. Din BIA, dina fällar, dina leksaker.. Han är nog glad, han som inte haft så mycket egna tillhörigheter. Men så går det när man är lillebror, då får man ärva det mesta!

Jag och Ewert har varit ute flera timmar idag trots kylan. Promenerade med syster och hennes hundar på stan och sedan till El-giganten. Det var full fart med folk och hundar överallt kändes det som. Ewert fick massor av koppelträning, socialträning och passivitetsträning. Skönt att hålla igång, så man får tänka på annat! Ewert är väldans trött nu efter hans arbetssamma dag ;) Vi gosar väldigt mycket också.. och leker med leksakerna. Är så glad över att jag har Ewert!

Tänker på dej lilla gubben

Sitter här på jobbet med tårar i ögonen. Kan inte sluta tänka på dej. Tänker på dej precis hela tiden, dag som natt.
Jag tittar på bilder av dej och minns hur det kändes att smeka ditt fina huvud, krama dej, sitta brevid dej. Du brukade komma upp i soffan när jag satt där. Alltid skulle du ligga på mej eller åtminstone sitta tätt intill mej. Du ville helst sova med mej som din huvudkudde. Jag kommer ihåg dina vackra, mörka ögon som brukade titta så uppmärksamt på mej. Fina lilla Dimon. Jag förstår inte det här. Kommer du verkligen aldrig tillbaka?

Sorg och olidlig saknad

För lite mer än ett dygn sedan kramade jag dej för sista gången. Du var så glad och söt och gjorde alla konster du kunde för att få smaka lite hundgodis som fanns i skålen där i det där rummet. Du var så duktig och lugn när veterinären undersökte dej. Du har ju blivit undersökt så många gånger förut så du var van. När veterinären kom med sina sprutor sniffade du nyfiket på dem och dansade din lilla hälsningsdans. Du var så positiv och underbar! Så vacker.. världens vackraste lilla hund. Du delade ut pussar till alla som ville ha och det var svårt att vara ledsen när du var nära. Fast jag var där och smekte ditt lena huvud och snuttade med dina små öron tills du tog ditt sista andetag så kan jag bara inte förstå att jag aldrig mer kommer få se dej igen. Det såg ut som att du låg och sov. Ville bara be dej vakna och åka hem med oss. Det känns så tomt här utan dej.. lilla Bulan. Men jag vet att du har det bra nu. Nu har du inte ont längre.. och nu kliar det inte mer. Men det gör så ont i mitt hjärta, det känns så tomt! Allt ser ut precis som vanligt här hemma. Precis som när du var här hos mej. Dina leksaker är utspridda lite här och var. Din skål med frukost står kvar i väntan på att du ska komma och äta. Ditt täcke ligger på frysen i hallen. Ditt halsband hänger på sin krok.. Idag ska jag städa bort lite av dina tillhörigheter så jag kanske kan börja bearbeta att du aldrig någonsin kommer tillbaka hit.. hem. Älskade lilla Dimon. Jag saknar dej!

I lördags märkte jag att Dimons högra bakben såg svullet och vätskefyllt ut. Jag klämde och kände igenom benet och kollade efter sår men hittade inget. Dimon visade inga tecken på att ha ont, haltade inte eller något utan betedde sig som vanligt.
Vi avvaktade lite men på söndag morgon såg benet värre ut och var extremt svullet. Dimon ville helst inte stödja på benet och dessutom hade han feber så jag ringde jourveterinären i Gällivare. Hon ville att vi skulle komma in med Dimon så hon fick röntga benet och undersöka hälsotillståndet. Så vi åt snabbt frukost men Dimons mat lät jag stå kvar på diskbänken eftersom jag inte visste om han skulle behöva sövas ner eller inte. Tänkte att han får äta det när vi kommer hem istället. Vi körde till Gällivare och väl framme hos veterinären blev det dags för undersökning direkt. Det hade börjat komma ut vätska från benet och på insidan var det alldeles rött och såg riktigt hemskt ut. Nu hade han 39,6 i feber (vanligtvis brukar hans temp ligga kring 38-38,4).

Han blev röntgad och fick en spruta med smärtstillande och en med antibiotika. Sedan fick vi sitta och vänta ganska länge i väntrummet medan en annan jourpatient blev undersökt och behandlad. Då visste vi inte hur allvarligt läget var utan vi satt mest där och drack kaffe och Bulan strosade omkring och vilade på en fäll lite om vartannat.

Efter en ganska lång väntan kom veterinären ut till oss och sa att hon nu tittat på röntgenbilderna och att hon såg att Dimon hade måttliga benpålagringar på hasleden. Hon sa att det förmodligen ser precis lika illa ut på det andra bakbenet också. Jag fick själv komma och titta på bilderna och det var ingen vacker syn..

Vi fick höra att Dimon måste in till Gammelstad för att läggas in på djursjukhuset där för ledspolning och annat. Hon sa att han har ont i benen och att det inte skulle kunna bli bättre, snarare värre med tiden. Smärtstillande livet ut.. som inte kan kombineras med kortison. Så vad väljer man? En hund som inte har ont men som kliar sig blodig? Eller en hund som kliar lite lätt men som istället har ont i benen ? Eller att låta sin älskade lilla hund få somna in och slippa alla plågor för gott?

Vi beslöt oss för det sistnämnda förstås. Veterinären tyckte att en så ung hund som Dimon ändå var, inte ska behöva äta mediciner resten av sitt liv. Vi tyckte inte heller att det kändes värt. Han har lidit tillräckligt med tanke på att han inte varit frisk en endaste dag sen han flyttade hem till oss för drygt 2 år sedan. Blodiga diarréer som liten valp, extremt känslig mage, allergi och klåda och nu detta till råga på allt.

Beslutet var fruktansvärt att fatta. Men det var verkligen dags nu. Dimon har det bra och behöver inte lida på något sätt där han är nu. Jag och Dimons husse däremot.. så oerhört jobbigt det är att Dimon inte finns med oss längre. Men i våra hjärtan kommer han alltid finnas kvar. Älskade lilla Bulan, vi älskar dej. Det är så tomt utan dej.

Nu förstår jag varför Dimon ibland kunde va så grinig och arg på andra hundar den senaste tiden. Och inte konstigt att han inte ville dra när jag försökte få honom att dra mej på skidorna. Min lilla pojke hade ju ont! Ibland borde hundar kunna prata människospråk. Vi har frågat honom tusentals gånger. Har du ont Dimon? Mår du dåligt? Men såklart har han inte kunnat svara.. Och han har inte visat något.. min lilla tuffa Dimon.

Snö

Hejsan hoppsan falleralleraaa!

Det har snöat precis hela dagen så vi har mest hållt oss inomhus. Var på Lombiaparkeringen och tränade lite inkallningar och busade. Sen blev det en liten promenix runt stallet och gångvägarna där runt i krokarna. Ewert är väldigt skeptisk mot hästar. Verkar som att han tror att det är jättestora hundar! Han lägger sig ner och blir helt stel och det är svårt att få honom att fortsätta gå framåt.

Har fått tillbaka lite energi och ork nu känns det som. Har haft planer på att lämna tillbaka Ewert för att jag kände att jag inte orkar med två hundar men nu har jag förståss insett att det skulle vara helt omöjligt att göra mej av med lillgubben! Finns inte en chans att det hade fungerat. Jag hade ångrat ihjäl mej direkt. Men visst känns det tufft att ha två boxrar och två jobb men ingenting är ju omöjligt som Gunde säger..

Igår var vi ut och åkte skidor, Dimon fick dra lite och Ewert sprang brevid. Vi var inte ute länge, det var så jäkla kallt i Tuolla. Ska försöka få med mej lillasyster och hennes Yla på skidtur me doggarna så Dimon kanske blir bättre på att dra. Som dte rä nu så attakerar han skidorna till en början och när han drar så gör han det i skritt. Han har som inte fattat riktigt vad det hela går ut på. Hade därför behövt hjälp av Elin och Yla så de får vara framför Dimon och locka honom framåt i lite snabbare tempo.

Pojkarna fick bada igår, tyckte de luktade piss båda två! Så nu luktar de tjära istället. Myyycket godare och pälsarna är alldeles rena och glansiga. Hade rejäl pälsvård igår, var pysselsugen! Borstade igenom pälsarna och jäääklar vad det lossnade päls! Smart som jag var borstade jag innan jag dammsög lägenheten.

Dimon är så smal och dåligt musklad nu. Ger inte fodax längre, har inte gett det på några månader och det känns underbart :) Skönt att ge torrfoder och faktiskt så hittade jag tillslut ett torrfoder som passade lill-Dimon. Snart är han nog i fint hull igen :)

Har för övrigt kommit på ett fantastiskt knep som gör att jag kan gå med båda hundarna i koppel utan problem!! Dimon får bära klövjeväska med några kilo tyngd i fickorna och han drar inte en gnutta! Dessutom verkar han känna sig så nöjd när han bär sin väska :) Tyvärr är väskan inte min, har lånat den av en kompis. Men har beställt en egen klövjeväska som borde komma nån gång under nästa vecka.

Snart är det dags för utställning igen, längesen sist.. Men det ska bli skoj tycker jag! Få se bara om man hittar till Jokkmokk? Har aldrig kört dit förut. Men det löööser sig :)