En varm och härlig midsommar i byarnas by

I måndags kom vi hem från Masugnsbyn. Ewert har haft ett mini-sommarlov där under helgen med långa skogspromenader, slicka på nyfångade fiskar och pinntuggande. Ja allt sådant som han gillar att göra. Han har varit lös på gården så mycket han har velat och lekt massor med Yoda. Solen har visat sig alla dagar och vi har verkligen haft det helt underbart!

I lördags var det först varmt och soligt men sedan blev det världens åskväder med störtregn (kändes som monsunregn) och flera timmars muller och blixtar. Dessutom blev vi av med strömmen så gott som hela dagen. Sent på kvällen när regnet avtagit så promenerade vi i skogen till Merasjoki-stugan. Vi övernattade där och fiskade en hel del. Grymt fint väder på söndagen med sol och lite vind så vi slapp myggen. Fick gäddor som vanligt! Men också en jättetjusig öring :)

Har inte spårat alls med Ewert under veckan som varit. Det har inte blivit av helt enkelt. Får se när vi ska ta oss i kragen och träna spår igen. Har några dagar ledigt ännu innan jobbet drar igång. Hade gärna åkt tillbaka till byn igen och myst i solen. Man får en riktigt sommarlovskänsla där på gräsmattan när man inte har något speciellt man måste göra. Bara lata sig och göra vad man känner för.

Näpp, nu ska jag och Ewert på en snabb visit till Elin & Yoda ja och så lilla Vincent förstås.
Catch up with you later on!

Lugna dagar innan midsommar

I morgon åker vi till Masugnsbyn igen. Var där förra helgen också och vandrade i skogen många fler timmar än planerat. Men mysigt var det ju och Ewert fick ordentligt med motion.
Jag hoppas på soligt väder så vi kan vara ute hela helgen och grilla, mysa och förhoppningsvis fiska lite. I want fish!

Well, igår var Ewert till veterinären för första gången på si så där 2 år. Jag är inte van att gå till veterinären längre! Med Dimon gick vi säkert 1 gång i månaden. Så kändes det i alla fall.
Ewert kliar sig som fan i öronen och de är alldeles röda och såriga. Dessutom kliar det under hakan och ja det verkar klia i hela ansiktet ibland. Veterinären sa att det var typisk allergisk klåda. Nääää, sa jag. Men visst kliar det ju lite överallt om hunden är allergisk. Dessutom vet jag fler hundar i Ewerts syskonskara som kliar sig så det är ju inte så konstigt.

Läste för övrigt i en veterinärbok att parar man 2 hundar med atopi så kommer alla deras avkommor utveckla atopi innan de fyllt 2 år. 100% alltså. Det jag undrar är om det finns någon frisk boxer längre? Finns det verkligen kvar boxer att avla på som inte har atopi i släkten? Säkert finns det väl men det måste vara svårt att hitta. Vet ju att det avlas hejvilt på hundar med klåda eller som har kullsyskon med klåda. På bara några år hinner atopin spridas till otroligt många valpar. Det är ärftligt men i uppfödarvärlden verkar det som att det bara är valpköparnas hundar som kan få klåda (som aldrig är ärftligt eftersom uppfödarnas hundar förstås är felfria.)

Jag förstår inte varför man inte kan införa på SKK avelsdata/hunddata om hunden fått diagnos atopi likaväl som man kan se om hunden har normala höfter och knän sov. Atopi är ju dessutom så mycket värre än dåliga höfter för det mesta.
Som det är i dag är det helt omöjligt att veta om hunden har atopi i släkten. Uppfödarna verkar tycka om att mörka klåda som på sina avelshundar bara för att de har fria höfter och snygg exteriör. Klåda är ju liksom bara klåda. Får sedan en valpköpare en hund med klåda så beror det absolut inte på att uppfödaren avlat på sjuka hundar, nej nej. Det är såklart valpköparens fel som har understimulerat hunden eller gett fel foder osv. Eller så har valpköparen rent utav hittat på allt för att vara elak mot uppfödaren och sabba dennes bedårande rykte. Det är en sjuk boxervärld vi lever i. Hundavel med fokus på pengar är det fulaste som finns.


Nåväl, Ewert mår prima och har nu fått örondroppar för att bli av med öroninflammationen. Dessutom ska jag tvätta varje dag för att bli av med svampen i öronen och hakan.
Detta är ju ingenting om man jämför med Dimons klådproblem så jag är glad för det lilla. Synd bara att Ewert verkligen hatar att få öronen rensade och droppade. Kanske vänjer han sig?
Dimon hade så gott som alltid problem med öronen på grund av atopin. En frisk hund får inte återkommande öronproblem helt enkelt.

Nu ska vi ta och börja fixa lite här och ta en promenad innan jag ska på möte på jobbet.
Solen skiner och allt känns härligt! Ska bli så myspysigt att åka till byn och bara vara.

Catch up with you later on!
Det var dagens då.

Mera viltspår

Ewert & Ämmi efter spårningen

Ewert & Ämmi efter bus

Charmknuttarna

I dag har jag varit ute med Veronica och Sandra och lagt viltspår igen. Vi valde verkligen en fin och lättgången terräng utan björnar. Kan nog känna att jag behöver en björnpaus efter helgens bravader ute i björnskogen/spårskogen.

Ewerts spår skulle vara ungefär 400 meter med 4 vinklar och ett bloduppehåll. Tror inte det blev riktigt 400 meter men tjusigt ändå.
Spåret fick ligga 3½ timmar innan Ewert fick börja spåra. Starten tog han riktigt bra men han vindade mycket. Sist jag såg honom spåra så var på viltspårkursen. Min guldhund verkar ha olika spårstilar beroende på humör eller nåt! Bloduppehållet hade jag på första sträckan för omväxlings skull och det tog han väldigt bra. Vid alla fyra vinklar så ringade han. Ett tapp där han kom av sig men ganska snabbt hittade han tillbaka till spåret av sig själv. Egentligen att bra spårjobb men inte helt fokuserat som jag vet att han kan när han känner för det. Måste verkligen beställa en bok om viltspår så jag får lite nya tips.

Jag vet ju att Ewert verkligen kan spåra, och riktigt noggrant dessutom, när han väl vill. Men vissa gånger går han väldigt nonchalant och slarvigt samt ringar mycket. Ibland tappar han spåret och verkar inte så intresserad av att hitta tillbaka till det. Hoppas en bok kan hjälpa mej lite med det.

Anlagsprovet då. Ewert hade haft en såå tråkig instängd i bilen från 12.30-20.00. Jag promenerade honom ordentligt på morgonen ca 70 minuter. Sedan var det studentutsläpp och smörgåstårta då Ewert fick sitta i bilen. Hem en sväng för att byta om och packa spårgrejer och tillbaka till bilen. Åkte iväg på genomgången för spårprovet. Mera sittande i bilen. Jag åkte ivg en bit bort från mötesplatsen för att Ewert inte skulle få chans att hispa upp sig för alla hundar och människor som var där.

Bestämde mej för att promenera med honom i skogen så han skulle vara välrastad innan provet.
han gå kanske 5 minuter eller så innan jag såg en björn en bit bort. Blev så fruktansvärt livrädd och slet med mej Ewert genom alla hemska snår och tillbaka till bilen. Björnar är min största skräck.. och kanske till och med fobi? Tänker jämt och ständigt på björnar när jag går i skogen och ser till att prata högt så de ska höra att jag är där.

Hjärtat bultade hårdare än någonsin och hela jag skakade. Ewert hann aldrig se björnen på grund av den snåriga terrängen och att jag vände så fort jag såg den. Men han blev väldigt rädd och låg när jag betedde mej så underligt. Väl inne bilens trygghet så satt jag bara och skakade och flämtade i 30-40 minuter kanske innan jag åkte till bebyggelsen i Jukkasjärvi. Tänkte att jag promenerar Ewert där vart det är björnfritt ;)

Efter björnincidenten hade jag planer på att åka hem eftersom jag var så uppskakad och tänkte att Ewert kanske inte borde spåra om jag inte kan samla mej och bli lugn.
Efter lite övertalning från far och maken så stannade jag kvar och väntade till det var Ewerts tur att gå anlagsprovet.

Det var ändå 2½ timme från björnen till spåret så nog hann jag lugna mej en hel del. Regnet vräkte ner hela tiden Ewerts spår låg så det var nog rätt så utspätt när klockan väl var 20.00.
Ewert blev jättelycklig när det äntligen hände något efter en lång och tråkig dag i bilen. Domaren och sekreteraren var så himla roliga och intressanta tyckte han så han hade svårt att släppa fokus på dem.

Uppsparken luktade han noga på innan han pinkade samt plockade upp en pinne. Tittade bak på domaren och viftade på svansen. Skuttade dit och hälsade på domaren igen innan han hittade lite blåbärsris att tugga på. Haha! Jag hade aldrig kunnat tro att han inte skulle ta spåret vid uppsparken för det har aldrig hänt tidigare. Han brukar ju vara så grymt taggad att komma iväg på spåret så fort som möjligt. Men icket på prov. Icket, icket.

Nåväl vi provade på nytt vid starten men då ville han inte ens lukta på uppsparken, där hade han ju redan luktat tyckte herr Hewert. Domaren tyckte att jag kunde prova gå famåt bara och se om Ewert skulle hitta spåret då. Det tog ett tag (kändes som en evighet) men några meter från uppsparken hände något fantastiskt! Precis när jag gett upp och tänkte packa in oss i bilen igen så tog Ewert spåret och spårade jättefint resten av första sträckan.

Vid första vinkeln ringade han och tappade även bort sig en bit in på 2:a sträckan. Han kändes ofokuserad bitvis och ibland spårade han helt kanonbra. Han ringade vid alla vinklarna av någon anledning. När han äntligen kom fram till klöven var jag helt utmattad och lättad! Ewert blev så glad så när han hittade sin kära klöv och bar den hela vägen tillbaka till bilen.

Domaren tyckte att Ewert spårade riktigt bar och noggrant när han väl spårade. Det var det enda han sa! Jag trodde att jag skulle få veta hur provet hade gått direkt så jag stod vid bilen medan domaren och sekreteraren satt i domarens bil och antecknade och hade sig. Skitnervös var jag! Misstänkte att Ewert inte var godkänd. Efter en evighet kom bara sekreteraren ut och jag frågade när jag skulle få veta resultatet. Imorgon svarade hon!!!! Imorgon eftermiddag.

Jag hade absolut ingen aning om att jag skulle få åka hem utan att veta resultatet . Så jäkla sur och snopen jag kände mej. Funderade om jag skulle idas åka tillbaka nästa dag på prisutdelningen men nyfikenheten vann och jag åkte. Jag ville ju så gärna få veta vad domaren tyckte om Ewert. Fick sitta och vänta tålmodigt i 3 timmar innan det äntligen var prisutdelning.
Veronicas hund Ville gick sitt spår kl. 16 så jag åkte med henne dit. Prisutdelningen skulle vara kl.17 men nix, den förflyttades till si så där 18.30.
Ewert blev ej godkänd. Så trist!

Har lärt mej att han inte bör sitta i bilen någon längre stund alls innan han ska spåra för att undvika att bli hispig och ofokuserad.

Alltid lär man sig någonting.

Kul är att Sandra, Ämmis matte, har spårat med sin vackra boxertjej för första gången idag :) Hoppas de nu får upp spårintresset och hakar på fler gånger!

Det var dagens det!

Ett superbt viltspår!

Ååh vad jag är glad och nöjd med min guldhund!
Vi har precis kommit hem efter ett lyckat spårande. Jag och maken lade ett 300 meters spår med 4 vinklar och ett bloduppehåll på 15 meter. 300 metersspår är så behändiga, 600 meter är mera mastiga ;) Men på fredag blir det minsann ett 600 meters. Jag tänker inte lägga något så långt innan anlaget har jag bestämt mej för.

Ewert spårade klockrent från start till slutet med klöven. Han höll en jämn takt och när jag stannade då och då så stannade han också och kollade bakåt på mej utan att bli hysterisk. När jag var redo att fortsätta så fortsatte Ewert med näsan i marken. Han gick så otroligt noggrant och bra idag så jag känner mej helt lyrisk :D Alla fyra vinklarna tog han jättebra och vid bloduppehållet fortsatte han precis lika bra.

Det finns egentligen ingenting att anmärka på. Jag är så glad att min boxerkarl gjort sådana framsteg och blivit så lugn och noggrann. Han är verkligen inte samma hund i spåret som under viltspårkursen. Han är riktigt duktig!

Nu är frågan bara om jag ska vänta till fredagens anlagsprov innan han får spåra igen eller om jag ska klämma in något till träningsspår innan? Tror faktiskt att jag inte ska låta honom spåra mer förrän på fredag. Tror han blir mera taggad att spåra om det får gå några dagar emellan. Nu hade det gått nästan en hel vecka sedan förra spåret och han spårade bättre än någonsin. Inte ens ett tapp!! Hade dock varit bra om han tappade spåret ibland och fick ringa sig tillbaka till det. Nästa grej vi ska träna på är återgångar, ska bli intressant att se hur han löser det :)

Well, det var dagens. I'm so happy! Ewert is the dawg.

Blåsigt viltspår

I dag försökte jag leta upp ett fint skogsparti där ingen brukar rasta sina hundar. Det är extremt svårt här i hundtäta Kiruna där varje hushåll har minst en hund.. nästan ;)

Jag hittade ett ställe som såg väldigt övergivet och ogästvänligt ut på grund av att det var så otroligt snårigt och svårframkomligt på sina håll. Där snitslade jag ut 100 meter rakt ut i skogen och tänkte flera gånger att nej fan, nu vänder jag och plockar tillbaka alla snitslar. Det var så bökigt att gå där. Men sedan tänkte jag om, som tur var, och fortsatte. Jag såg flera älgspår där och insåg att det är ju i sådana här miljöer som de riktiga älgarna går för tusan!
Efter 100 meter vinklade jag av och gick cirka 50 meter. Helt plötsligt såg jag att det kom en liten grusväg som jag fick gå över. Just det ja, innan grusvägen var det en liten bäck att korsa också. Spåret blev mycket mer spännande än jag först trodde. Bra träning för Ewert tänkte jag och fortsatte. Sammanlagt blev sträcka 2 cirka 150 meter innan jag vinklade av igen och gick 100 meter. Sista sträckan var riktigt trevligt att gå om man jämför med de föregående sträckorna. Det var mycket mer öppet och utan omkullfallna träd.

Spåret fick ligga 4 timmar innan jag gick det med Ewert. När jag lade spåret blåste det lite men inte så farligt ändå. 4 timmar senare blåste det riktigt rejält och det kändes otrevlig att vara ute. Spännande tyckte jag som undrade hur och om Ewert skulle fixa spåret. Trots mitt kämpande för att hitta ett ostört ställe där ingen rastade sin hund så stod det en bil där när vi kom! Vi stod där en stund och snart kom en gubbe med sin hund. Det verkar fan inte finnas något hundfritt ställe här!! Nåväl, när de åt iväg så tog jag ut Ewert.

Spårstarten gick alldeles utmärkt. Han luktade riktigt ordentligt på uppsparken innan han fortsatte rakt fram med nosen i marken. Riktigt spårnoga och fint trots blåsten. För första gången tog han vinkeln riktigt snyggt. Jag kände mej så nöjd och glad!
Direkt efter att första vinkeln var avklarad vek han av och började tugga gräs av någon anledning. Var det blåsten? Eller något annat? Han gick inte lång bort, kanske 10-15 meter från själva spåret. Jag ville inte behöva ta tillbaka honom på spåret så jag lät honom tugga gräs ett bra tag innan jag tyckte att han faktiskt slutat spåra och visade tillbaka honom. Han tog spåret direkt och följde det fint över bäcken och till den lilla grusvägen. Det såg ut som att han skulle fixa att korsa vägen men helt plötsligt började han gå efter vägen istället. Jag tror det berodde på att han tyvärr inte var ordentligt rastad. Jag slarvade där.. jag skyller på blåsten ;) Ska skärpa mej till nästa gång.

Ewert gick efter vägen åt båda riktningarna och sedan gick han tillbaka några meter efter spåret innan han vände igen. När han letat spåret ett tag satte han sig och gjorde toabestyren och verkade ha tappat bort spåret. Jag visade återigen honom till spåret och han tog det galant. Han följde det i rask takt, kanske en aning för fort.

Bloduppehållet märkte jag inte alls av, han hade näsan i backen hela vägen till andra vinkeln. Tidigare har han vindat sig fram till där det blodats igen. Andra vinkeln tog han lika snyggt som den första :) Jag är så stolt! På den sista sträckan var det ganska så öppet och därför blåste det extra kraftigt. Tror det var därför Ewert lyfte nosen och gick med lite högre huvud emellanåt den sista sträckan. Han gick ut lite och gick inte exakt i spårkärnan men han följde ändå spåret väldigt bra. Klöven hittade han utan problem och blev så lycklig. Han bar den hela vägen till bilen och ville inte gärna ge den till mej. Vi kampade lite och lattjade med den äckliga klöven innan jag knöck den av honom.

Jag känner mej otroligt nöjd och uppåt efter dagens spår faktiskt. Det gick bättre än någonsin! Det jag inte tycker är lika kul är att jag fick visa honom på spåret två gånger. Det är som att han kommer av sig och glömmer bort vad det var han höll på med. Men han var verkligen jätteduktig idag! Han är som en helt annan hund att spåra med när vi är ensamma. På kursen var han superstressad och galen. Idag var han riktigt lugn och fokuserad.

Ja det var dagens det. Ewert är världens bästa guldklimpsboxer :D

Tjing tjong!

En heldag i somriga M-byn

Ewert pustar ut lite

Yoda & Ewert med mitt gula hus i bakgrunden

I går vaknade vi tidigt och följde med pappsen till byarnas by. Så fort man kommer en bit utanför stan så byter träden både färg och storlek. Här är det brunt och grått och löven är bara i startgroparna med att bryta ut. Några mil bort från Kiruna så är löven alldeles gröna och fina, träden är större och frodigare. Jag börjar inse att jag är bosatt i fjällen! Jag som knappt vet vad fjällen är. Har aldrig varit "till fjälls" som alla andra Kirunabor. Och så bor man "till fjälls" egentligen.

Nåväl, i Masugnsbyn var det sommar med gröna gräsmattor och fullt med gröna, nya löv i träden. Fåglarna kvittrade och himlen var blå.. med massa moln men ändå ;) Ganska varmt och ibland var solen framme och gjorde temperaturen ännu varmare.

Ewert fick springa ute på gården från klockan 10.20 tills vi åkte vid 22!! En riktigt härlig dag hade vi. Ännu roligare för Ewerts del var att Yoda med kompani var i sin stuga så då hade Ewert sin bästa lekkamrat att skutta runt med hela dagen lång.

I dag var planen att lägga spår åt Ewert tidigt på dagen så att vi skulle hinna gå det innan husse behövde ta bilen till jobbet. Senast kl 8 skulle jag vara på benen tänkte jag. det gick väl si så där måste jag säga. Jag snoozade till 9 och sedan trodde jag att jag var vaken. Nästa gång jag tittade på klockan så var den 12.40! Så gick det med dagens spårträning. Perkele!

Plan b blir alltså att lägga spår imorgon efter jobbet. Hoppas det blir av i alla fall!

Well friends, nu ska vi diska och sådant roligt. Vi har precis varit ute på en väldigt blåsig promenad med en hel del passivitetsträning. Ewert tycker dte är så jobbigt att behöva ligga/sitta still tills han är helt lugn och sansad. Men ack så bra att träna på det då :D

Cykling, nattpromenad och midnattssol

I förrgår natt tittade jag hastigt ut genom köksfönstret (där jag har en fantastisk utsikt) och såg någonting ovanligt. Eller ovanligt är det väl inte men jag såg något som jag inte sett på ett år ungefär. En stor och röd sol ovanför bergen som lyste starkt och gjorde så hela köket lyste upp. Midnattssolen verkar vara här :) Jag stod och stirrade bra länge innan jag gick till hallen och klädde på mej. Självklart ville jag passa på att ta årets första nattpromenad i skenet från midnattssolen.
Det såg så vackert men underligt ut när solens lyste mitt i natten. Det tar nog ett tag att vänja sig vid den igen.

Igår var jag och cyklade runt Lompis-spåret med Ewert igen. Det gick riktigt bra, han ville bara käka upp cykeln de gånger jag började cykla från stillastående.
Han travade på fint och effektivt och jag tror verkligen att hans kondis är bättre än jag trodde. Får väl cykla ännu lite längre nästa gång då.

På kvällen tog vi en lång skogspromenad. Det finns nog ingen bättre tid på dygnet att promenera än på just sena kvällen eller natten. Så lugnt och fridfullt, bara det inte blåser dårå ;)
Ewert kan verkligen konsten att motionera sig själv när han är lös i skogen. Han kutade som en galning i 45 minuter! På hemvägen lyckades han hitta en liten snöfläck som måste ha varit en stooor plogvall eftersom den fortfarande inte regnat bort. Där lade han sig och svalkade magen och den långa tungan hängde en bra bit. Ewert var helt och hållet slut! Utan att jag hade behöv göra något annat än att gå i maklig takt efter olika stigar. Haha! Helt fantastiskt att han kan köra slut på sig själv sådär. Och framför allt bra!

Idag lyser solen så vi får se vad vi hittar på för skoj idag. Är aningens för trött för att komma på någon aktivitet ännu.

Ha en strålande helg! Det ska vi :)

Viltspår i regn

Det har spöregnat hela dagen idag! Som tur är så äger jag ett tjusigt rengställ så jag och Ewert har prompat runt långa Tuollaspåret ändå. Ewert bryr sig inte om vad det är för väder.

I dag passade jag även på att lägga ett spår åt Ewert i spöregn. 350 meter med två vinklar och ett bloduppehåll på 15 meter. Det blev nog lite bloduppehåll på slutet också då blodet sinade i flaskan..
Spåret fick ligga 3½ timme och det regnade hela den tiden.

Spårstarten gick helt suveränt! Det har aldrig gått bättre! Ewert var lugn och sansad, luktade länge och väl på uppsparken vilket han inte gjort tidigare. Underbart! De första 100 metrarna gick han klockrent med näsan i marken och var väldigt spårnoga. Gissa om jag kände mej lycklig?!

Vid första vinkeln (alldeles nära en stig) så hände något. Ewert tog vinkeln men någon meter åt vänster och gick alltså på stigen, inte på spåret. Först tänkte jag att eftersom det blåser så kanske han ändå är på spåret, så jag följde med en bra bit. Ganska snabbt insåg jag att han spårade men inte rätt spår. Jag tog alltså tillbaka honom till vinkeln och visade honom på spåret igen. Han tog det men for ut på stigen återigen. Denna gång hittade han tillbaka till rätt spår igen men han verkade väldigt osäker på vilket spår han skulle följa och ställde sig pinkade flera gånger :/

På bloduppehållet hade han huvudet högt och vimsade runt och det såg ut som att han inte riktigt visste vad han höll på med. När jag tyckte att han vimsat nog länge tog jag honom till stället där jag börjat bloda igen efter bloduppehållet. Han tog spåret igen och följde det till slutet men inte alls lika noga och säkert som de första 100 metrarna. Klöven hittade han utan problem och egentligen så gick slutet (från sista vinkeln till klöven) rätt bra. Kanske blev jag bortskämd för att han gick så superbra i början att jag sedan fick för höga krav?

Nåväl, jag har insett att jag måste hitta ett annat ställe att lägga spår på i fortsättnigen. Där jag lade spåret idag brukar visst folk rasta sina hundar!! Ewert kanske hittade ett spår där nån tjusig tik precis hade trippat omkring? :( det är så svårt att veta var folk går med sina hundar och inte.

Jag har inte sett Ewert såhär osäker i spåret tidigare. Jag såg tydligt att han inte visste vilket spår han skulle följa där efter första vinkeln. det känns jättetråkigt att jag behövde visa honom på spåret flera gånger och att han inte fick klara det själv.
Samtidigt är jag så nöjd och lycklig för att han gjorde spårstarten och första sträckan så strålande bra!

Nu vet jag att han spårar galant även i regn :) Nästa spår ska jag verkligen se till att lägga på ett ställe där folk inte går med sina hundar. Frågan är väl bara var då någonstans?

Ewert är superduktig! Men jag måste säga att det var mycket lättare när man hade med sig en "fröken" Märta i spåret som kunde säga vad man ska göra när man stöter på problem ;)

Nåväl, det var dagens spårupdate.

Snö igen

Idag har Ewert joggat loss efter Lompis-spåret minsann. Vi tog årets första cykeltur och kände oss rätt hurtiga. Jag tänkte att vi skulle ta det lugnt såhär i början så Ewert inte sliter ut sig men det verkar som att han inte kan bli trött av motion. Ju längre vi cyklade desto piggare blev han.. kändes det som. Jag stannade flera gånger och ledde cykeln och tyckte att nu borde grabben vara trött. icke då, han ville fortsätta springa! Nästa gång kanske vi kör en längre sträcka trav då eftersom kondisen verkar vara bättre än jag trodde.

Nattugglor som vi är från och till, tog vi en nattlig promenad 00.20 runt Sandstensberget. Eftersom det regnade sist jag var ut tänkte jag ta på mej regnkläderna. Efter en snabb titt ut genom fönstret insåg jag att det snarare var bäst att klä sig i täckbyxor, vinterjacka, halsduk och hela kittet. Ewert fick ha sitt varma vintertäcke. Snön vräker ner och det blåser utav helvitta! Trevligt, trevligt.

På något konstigt sätt var det rätt mysigt ändå. Inte en endaste människa såg vi och Ewert fick vara lös från början till slut. Inte så konstigt förstås att det inte var en själ ute. Snöstorm och mitt i natten en måndag.
Bitvis var det plågsamt då snön blästrade mej i ansiktet och in i ögonen. Men annars var det trivsamt ;)

Planerna för morgondagen är att lägga viltspår i regnet. Det finns ju inget dåligt väder som bekant, bara dåliga kläder.

Nä nu är det kanske dags för bädden.
Godnatt.

Viltspår och kursavslut

Nu är spårkursen slut. Vi har varit i skogen från 10 till 17.15 och lagt spår, passivitetstränat i massor samt gått ett anlagsspår. Nu är Ewert och jag helt och hållet slut i både kropp och knopp.

I onsdags fick Ewert gå ett spår på ca 150 meter med två vinklar, blodat med ustpätt blod. Det som jag gjort fel är att låta honom sitta i bilen och stressa upp sig innan spåret. Därför har han varit alldeles för hispig i spåret och gjort 10 saker samtidigt. Han är fantastiskt duktig på att spåra och vet precis vart spåret går så därför känner han väl att han kan passa på att göra andra saker samtidigt.

Första sträckan på onsdagens spår blev väldigt ofokuserad. Han slog ut hela tiden och det var svårt att se när han spårade och inte. Huvudet hade han väldigt högt och han var allmänt hispig. Spåret följer han åt rätt håll hela tiden men han är så yvig i allt han gör. Efter första vinkeln som han klarade galant så blev det myrmark. Då började han gå riktigt bra med näsan i marken. Så fortsatte spåret; på de svåraste ställen var han fokuserad och gick fint på spåret. Han hittade klöven och blev superlycklig.
Jag har svårt för att avgöra om han går för fort eller inte men onsdagens spår gick nog bitvis lite väl fort. Tyckte ändå att Ewert var jätteduktig och jag har lärt mej att hans spår måste få ligga längre samt att jag måste få honom att vara lugn och sansad innan han får börja spåra.

Dagens spår var ett anlagsspår (600 meter med 4 vinklar samt ett bloduppehåll på 15 meter på en av sträckorna) som fick ligga 3 timmar.
Jag såg till att Ewert var lugn innan han gick sitt spår genom passivitetsträning och att jag inte lämnade honom ensam i bilen innan spåret.

Starten var lugn och fin, han satt lugnt medan jag satte på sele och lina. Uppsparken sniffade han bara på som hastigast. Helst hade jag velat att han skulle lukta mer på starten men så blev det inte idag. Kanske nästa gång?
Han slog ut en del på den första sträckan och vinkeln tog han inte så tydligt utan ringade en aning. Tyckte att han gick bättre efter första vinkeln då vi också så småningom kom ut på myrmark. För första gången sen vi började träna viltspår så blåste det. Kanske gjorde det så att Ewert tappade bort spåret när vi kom till andra vinkeln. Han gick rakt och målmedvetet rakt framåt när spåret egentligen vinklade av 90 grader. Antagligen fick han väl in någon spännande lukt i nosen för det såg ut som att han trodde att han var rätt. Jag fick alltså ta tillbaka honom igen till spåret och då tog han det direkt. Fint gick han och våran "fröken" sa att han gick i ett bra tempo medan jag kanske kände att det gick lite fort. Svårt det där med tempo tycker jag.

Efter ett tag fick han upp vittringen på ett annat spår som en annan kurskompis lagt eftersom det blåste så mycket. Så då strävade han ditåt men jag höll emot. då hittade han rätt på sitt spår snabbt igen. Över en liten bäck eller vad vi ska kalla det och sedan mot klöven gick han rätt bra men inte just direkt på spåret, kanske var det vinden som flyttade spåret? Svårt det där också. Just när han skulle fram till klöven fick han syn på några personer på vägen som var längre fram och blev lite störd. det gick över efetr en stund och han hittade sin älskade klöv. Den bar han hela vägen tillbaka till bilen. Ingen kort promenad var det heller!

Jag känner mej otroligt trött men väldigt nöjd med Ewerts insats idag. Lite låg har jag känt mej eftersom jag börjat misstänka att Ewert är omöjlig när han är så hispig. Nu vet jag att det går att få honom lugn och det ska vi fortsätta träna på varenda dag! Jag är så glad att vi gick den här kursen med så duktiga lärare! Känner att jag har lärt mej massor och fått ny tärningsmotivation. Ewert har lärt sig att slappna av bland andra hundar och jag har lärt mej att det faktiskt går att få gossen lugn. Så nu ska vi fortsätta träna på att Ewert ska behärska sig och slappna av i alla möjliga situationer samt viltspår 2 gånger i veckan i alla väder och underlag :D

Anlagsprov om si så där 2 veckor!!!

Det var det det, ha en härlig helg kamrater, folk & fä!

Gårdagens viltspår och dagen i dag

Ewert i "Kalki" för några dagar sen. Innan sommaren anlände som synes ;)

Här behöver vi inte frysa längre verkar det som! Det är sent och vi har precis avslutat vår lååånga kvällspromenad. Egentligen hade vi kunnat stanna ute hela natten eftersom det är så varmt. 19 grader när vi gick ut vid 21.30! Så varmt brukar det väl inte ens vara på självaste sommaren nattetid?! Inte här i alla fall.

Nåväl på vår ljuva kvällspromenad så passade vi på att träna på att varva ner och pusta ut några gånger. Ewert är så duktig på att vara hispig och flyga fram kors och tvärs i skogen. det är ju super att han kan aktivera sig själv och kuta runt men jag har insett att det kan vara minst lika bra att kunna sitta still och bara vara också. Ta-det-lugnt-träningen gick bra, slemmet rann Ewerts mungipor men stilla satt han :D

Tidigare idag när solen var framme så var vi på en promenad med lillasyster och hennes hund Yoda. Ewert gick lugnt och fint i kopplet ända tills vi mötte upp Elin & Yoda. Inte för att han ville busa med Yoda utan av någon annan anledning. Tvångstanke? Jag vet inte. Ewert och Yoda är som två hundar som bor ihop, de har inget behov av att bli sjövilda i varandras sällskap eftersom de ses så pass ofta. Jag förstår inte varför Ewert blir så flåsig av sig när vi ska promenera ihop. Men ganska snabb återgick han till att gå hyfsat fint i kopplet igen men själva flåsande slutade han inte med. Kanske var det värmen som gjorde så att han flåsade? Men jag tyckte inte att han var flåsig innan vi träffade Yoda. Well, well. Vi hade det härligt i solen i alla fall!

Igår på viltspåret då. Lagom varmt och härligt väder. Vi började träffen med att ha passivitetsträning och gå igenom dagen lite snabbt. Sedan dags för spårläggningen. Mera passivitetsträning och fika innan det var dags att börja gå spåren. Jag älskar passivitetsträning by the way! Ewert behöver det i enorma mängder. Meeer passivitetsträning åt boxerfolket :D

Ewerts spår var ca 150 meter ( lagt i ett U) blodat med utspätt blod. Hade legat omkring 1 timme. Spårstarten började väldigt lugnt och fint på alla sätt och vis. Efter cirka 10 meter kom en lös hanhund från ingenstans och banade väg mot Ewert. Han blev helt blockerad och glömde bort sitt spår helt och hållet. Jag bara stod där och lät hussen hämta tillbaka sin förrymda hund. Tillslut släppte Ewerts blockering och jag pekade ner mot spåret. Hade ingen aning om Ewert skulle förstå att det var spåret han höll på med men han började spåra direkt jag visat det igen.

Tyvärr hade hundincidenten på verkat honom så pass att han flåsade och stressade. Han var överallt på samma gång. Själva spåret var ingen match för honom, alldeles för lätt för att han skulle fokusera bara på det. nej han vimsade än hit och än dit. Snurrade runt buskar och badade magen i en vattenpöl. Han följde hela spåret och hittade klöven så fort han kom fram till slutet. Inga problem där inte. Men hispigt blev det hela vägen. Ewerts spår bör ligga mycket längre än en timma samt vara sparsamt blodat. Ett litet dilemma eftersom anlagsprovet inte är utformat så. Vi är anmälda till anlagsprovet 11-13 juni i alla fall. Ganska snart :) Tror det kommer gå bra eftersom Ewert är så jäkla duktig på att spåra. Det hade dock varigt roligare (och lättare för mej) om Ewert hade varit mer noggrann och inte gjort tusen saker samtidigt. Igår när han spårade visste han ju exakt vart spåret gick utan att anstränga sig så därför tyckte han väl att han kunde sysselsätta sig med lite ditt och datt under tiden han spårade. Knepigt.

På onsdag är det dags igen, nu blir det längre spår med vinklar. Vi avancerar långsamt. Jag är säker på att ju längre och svårare spår Ewert får gå, desto noggrannare blir han.
Kommer ihåg att när jag tränade viltspår med Dimon fick han gå ett anlagsspår typ första eller andra spåret han gick. Det gick finfint. Fast då hade jag ingen aning om att man börjar såhär långsamt och lägger till en svårighet i taget. Jag tror egentligen att man kan börja på olika sätt beroende på vilken hund man har. Vissa kan man avancera ganska fort med. Längtar tills vi "får lov" att lägga ett 600 meters spår som fått ligga några timmar på viltspårkursen. Vill att Ewert ska fokusera på spåret och bara spåret vilket är jäkligt svårt när det legat så kort tid.

Okej, vi fick en jäklig start i och med den lösspringande hunden. Förra gången gick han snyggare på spåret när han inte blev störd av något. Fast vem säger att hunden inte blir störd av något på viltspårproven sedan? Vad som helst kan ju hända. Men roligt är det :)

Lägger upp några filmsnuttar och bilder som är tagna någon dag innan det blev sommarvärme här. Det var extremt dimmigt så bilderna ser lite mystiska och spännande ut ;)



Ewert med sin bästa vän pinnen


Ville få med när Ewert bar pinnen i fin jämvikt/balans men typiskt nog så släppte han den och vägrade att plocka upp den igen...

Jahapp bilderna hamnade överst i inlägget. Wierd! Nä nu ska vi nog börja bädda ner oss.
Ha det prima kamrater, folk & fä!

Sommarvärme och skogspromanad

Vilken dag vi hade igår! Helt fantastisk för oss frusna Kirunabor :)
Vi vaknade rätt sent men packade snabbt ner lite mat och prylar för en dag i Vittangi.
Här i stan var det 12 grader och sol vilket kändes jättevarmt och lyxigt. När vi kom fram till byn var det 22 grader och sol. Ännu mer fantastiskt :D

Alla gick om kring i shorts och t-shirt. Till en början tyckte vi det var ganska löjligt att alla hade klätt av sig så fort solen kikade fram. Dock fick vi ta tillbaka det sedan när vi kom fram till skogen. Planen var att vi skulle promenera en lång bit fram till några stugor inne i skogen. Snabbt insåg vi att det inte går om vi ska ha en massa varma kläder på oss så vi anslöt oss alltså till de där knasbollarna som klädde av sig så fort det blev varmt ute. Jag gick i linne och shorts (ja byxorna uppvikta så mycket det gick) utan att frysa hela dagen lång. Riktigt varmt och svettigt kändes det i solen. Lovely!

Ewert hade så skoj i skogen och han hittade massor av stora pinnar/grenar att bära omkring på. Det var inte många snöfläckar kvar men de han hittade lade han sig på för att svalka magen. Jag tror han helst skulle vilja att det alltid fans en liten snöhög till hands när magen behöver svalkas. Svalkade magen i en snöhög gjorde han även sist vi var på viltspårkursen. Söt grabb det där!

Vi var ute närmare 4 timmar igår och hade det riktigt bra. Ewert är fortfarande jättetrött efter gårdagen och jag hoppas att han håller sig trött till spårkursen kl 16 ;) Få se om han snart blir sugen på att gå ut på sin stora toa. Ser inga tecken på det ännu, han ligger och ser helt utslagen ut i soffan med tungan ute.

Återkommer efter spårkursen och berättar hur det gick denna gång!

Ewerts första viltspår.

Tjing tjong!

Idag har vi haft en aktiv dag måste jag säga. Och omväxlande både vad gäller väder och aktiviteter. Vi började med att promenera på stan med Elin och tillhörande barn i barnvagn samt Yoda. Promenaden trodde vi skulle bli varm och solig vilket den också var till en början. Sedan slog det helt om och blev kallt och snöigt. Aprilväder i maj med andra ord! Vi som varken hade mössa eller vantar beslutade oss för att promenaden fick vara slut och vände hemåt. När vi bara hade några meter hem så kom solen fram igen i sin fulla prakt - trots att det fortfarande vräkte ner snö.

Vi vilade oss lite här hemma innan vi for till "Kalki" för en låång och solig promenad, bara jag och guldhunden. Den promenaden blev helt underbart solig och fin. Lite orolig var jag för att det skulle vara fullt med folk och hundar där när vädret var så fint men vi hade tur, inte en enda person var där! Ewert var överlycklig och hittade fullt med stora pinnar/grenar att bära omkring på. Vattenpölar/diken fanns det också gott om nu när det smälter så mycket. Några bad blev det alltså för Ewerts del.. jag är inte typen som badar i diken.

Väl hemma igen blev det bara en snabb matpaus för min del innan vi packade in oss i lilla Micran för viltspårkurs. Snön vräkte ner igen och det kändes ruskigt kallt vilket tog ner spårsuget en liten aning. Som tur var så vände det och blev soligt när det var dags för att lägga spåren.
Vi gjorde korta raka spår med bara klöv och inget blod denna gång. Spåren fick bara ligga en liten stund, inte ens en timme.

Jag har verkligen längtat efter att få se hur Ewert skulle reagera på klöven. Det visade sig att han tyckte den var jätterolig! Ewert fick vänta en stund i bilen innan det var hans tur att gå sitt spår så han hade hunnit tagga upp sig lite väl mycket. Men han spårade på riktigt bra. Lite väl ivrigt kanske, han missade klöven på slutet och vek istället av från spåret just innan och virrade runt. Han önskade nog att spåret skulle fortsätta en bit till. När han väl hittade klöven blev han så glad och bar runt på den! Han fick jaga den lite och kampa loss. Åh vad jag är glad för att han gillade klövrackaren. Nu är det bara att träna vidare med att göra längre spår med blod.
Längtar redan till nästa spårträning på söndag! Massor!

Under fikapausen passade vi på att passivitetsträna hundarna. Något Ewert verkligen behöver. Fantastiskt bra träning! Nästan det bästa idag :D

Nä nu ska vi vila oss lite.
Ha det fint kamrater, folk & fä!

Vi har det så bra :)

Hallå alla!

Nu har vi varit ute på en solig vårpromenad utan mössa och vantar. Första gången faktiskt i år.. tror jag?
Ewert hittade några diken med vatten att plaska runt i, lattjo tyckte han!






Sedan åt han lite pinnar som han hittade.. som vanligt. Han älskar att käka träd rent allmänt faktiskt.

Igår var jag på viltspårkurs och 3 timmars teori. Det kommer bli så roligt att kursa igen och komma igång med viltspåret med Ewert. Han har ju aldrig provat på det! Men det kommer gå superbra, Ewert är en grym spårhund.

På onsdag gör vi fösta viltspåret och sedan kommer det vara två gånger i veckan. Anlagsprov i juni skall jag anmäla oss till också. Längtar!

Nåväl, vi ska väl ta och vila oss lite efter promenaden. Det tar på krafterna ni vet ;)

Ha det prima!

Nu måste det väl ändå vara vår?

Hej kamrater, folk och fä!

Nu ska vi bli lite aktiva här tänkte vi ;D
Här i Kiruna är det så att vi går i ide någon gång i oktober och vaknar inte upp förrän i maj när snön så sakteliga börjar smälta bort och fåglarna äntligen börjar kvittra igen. Vi är som björnarna ungefär. Inte isbjörnarna dock, de springer runt på gatorna året om ;)

På söndag börjar viltspårkursen för vår del. Med Dimon tränade jag en del viltspår men för Ewert är det något helt nytt. Han är en fena på att spåra så det blir inga problem. Har dock tagit det lugnt med personspåret nu så att han ska få vara inne i endast viltspårets spännande värld denna säsong. Det kommer bli kalaskul med kurs och träning igen! Vi behöver lite inspiration till att ta tag i tärningen igen såhär efter vintern.

Ewerts fina Hurtta-sele som han ärvde av storebror har gått sönder så idag ska vi hämta vår gröna, finafina Björkis-sele från just det, Björkis. Vi var och provade fram rätt storlek och färg igår och redan idag är Ewerts sele färdigsydd. Björkis är snabba!

Vi har haft lite småtorftliga promenader efter asfalterade vägar de senaste veckorna då våra älskade skoter/skidspår blivit för jobbiga att gå efter. Skarven mellan vinter och vår är svår för oss som gillar att gå med doggarna lösa i skogen.
Nu har vi i alla fall hittat ställen där grusvägar tinat fram så man kan släppa sin guldhund fri för boxerrejs igen. Igår blev det en underbar, vindstilla promenad med både kvällssol och snö! Vi njöt av att slippa blåsten som annars brukar härja här i kalla Kiruna.

Nåväl, här finns ingen tid att spilla. Nu bär det av till Björkis för att hämta selen och kanske lite spännande hälsenor att tugga på för Ewerts del. Han får väl välja ut vad han vill ha (hoppas det inte blir någon stinkande tjurmuskel).

Ha det gott så hörs vi en annan vacker dag!