I morgon åker vi till Masugnsbyn igen. Var där förra helgen också och vandrade i skogen många fler timmar än planerat. Men mysigt var det ju och Ewert fick ordentligt med motion.
Jag hoppas på soligt väder så vi kan vara ute hela helgen och grilla, mysa och förhoppningsvis fiska lite. I want fish!
Well, igår var Ewert till veterinären för första gången på si så där 2 år. Jag är inte van att gå till veterinären längre! Med Dimon gick vi säkert 1 gång i månaden. Så kändes det i alla fall.
Ewert kliar sig som fan i öronen och de är alldeles röda och såriga. Dessutom kliar det under hakan och ja det verkar klia i hela ansiktet ibland. Veterinären sa att det var typisk allergisk klåda. Nääää, sa jag. Men visst kliar det ju lite överallt om hunden är allergisk. Dessutom vet jag fler hundar i Ewerts syskonskara som kliar sig så det är ju inte så konstigt.
Läste för övrigt i en veterinärbok att parar man 2 hundar med atopi så kommer alla deras avkommor utveckla atopi innan de fyllt 2 år. 100% alltså. Det jag undrar är om det finns någon frisk boxer längre? Finns det verkligen kvar boxer att avla på som inte har atopi i släkten? Säkert finns det väl men det måste vara svårt att hitta. Vet ju att det avlas hejvilt på hundar med klåda eller som har kullsyskon med klåda. På bara några år hinner atopin spridas till otroligt många valpar. Det är ärftligt men i uppfödarvärlden verkar det som att det bara är valpköparnas hundar som kan få klåda (som aldrig är ärftligt eftersom uppfödarnas hundar förstås är felfria.)
Jag förstår inte varför man inte kan införa på SKK avelsdata/hunddata om hunden fått diagnos atopi likaväl som man kan se om hunden har normala höfter och knän sov. Atopi är ju dessutom så mycket värre än dåliga höfter för det mesta.
Som det är i dag är det helt omöjligt att veta om hunden har atopi i släkten. Uppfödarna verkar tycka om att mörka klåda som på sina avelshundar bara för att de har fria höfter och snygg exteriör. Klåda är ju liksom bara klåda. Får sedan en valpköpare en hund med klåda så beror det absolut inte på att uppfödaren avlat på sjuka hundar, nej nej. Det är såklart valpköparens fel som har understimulerat hunden eller gett fel foder osv. Eller så har valpköparen rent utav hittat på allt för att vara elak mot uppfödaren och sabba dennes bedårande rykte. Det är en sjuk boxervärld vi lever i. Hundavel med fokus på pengar är det fulaste som finns.
Nåväl, Ewert mår prima och har nu fått örondroppar för att bli av med öroninflammationen. Dessutom ska jag tvätta varje dag för att bli av med svampen i öronen och hakan.
Detta är ju ingenting om man jämför med Dimons klådproblem så jag är glad för det lilla. Synd bara att Ewert verkligen hatar att få öronen rensade och droppade. Kanske vänjer han sig?
Dimon hade så gott som alltid problem med öronen på grund av atopin. En frisk hund får inte återkommande öronproblem helt enkelt.
Nu ska vi ta och börja fixa lite här och ta en promenad innan jag ska på möte på jobbet.
Solen skiner och allt känns härligt! Ska bli så myspysigt att åka till byn och bara vara.
Catch up with you later on!
Det var dagens då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentar:
AJ LÖV detta inlägg.
Kunde inte sagt det bättre själv. Man har ju fått veta den hårda vägen hur vissa boxeruppfödare fungerar.
Jag gillar inte hundindustrin.
Och ja, atopi och andra tråkiga ärftliga sjukdomar borde stå i SKKs avelsdata OCH bidra till avelsförbud!
Skicka en kommentar