Mera viltspår

Ewert & Ämmi efter spårningen

Ewert & Ämmi efter bus

Charmknuttarna

I dag har jag varit ute med Veronica och Sandra och lagt viltspår igen. Vi valde verkligen en fin och lättgången terräng utan björnar. Kan nog känna att jag behöver en björnpaus efter helgens bravader ute i björnskogen/spårskogen.

Ewerts spår skulle vara ungefär 400 meter med 4 vinklar och ett bloduppehåll. Tror inte det blev riktigt 400 meter men tjusigt ändå.
Spåret fick ligga 3½ timmar innan Ewert fick börja spåra. Starten tog han riktigt bra men han vindade mycket. Sist jag såg honom spåra så var på viltspårkursen. Min guldhund verkar ha olika spårstilar beroende på humör eller nåt! Bloduppehållet hade jag på första sträckan för omväxlings skull och det tog han väldigt bra. Vid alla fyra vinklar så ringade han. Ett tapp där han kom av sig men ganska snabbt hittade han tillbaka till spåret av sig själv. Egentligen att bra spårjobb men inte helt fokuserat som jag vet att han kan när han känner för det. Måste verkligen beställa en bok om viltspår så jag får lite nya tips.

Jag vet ju att Ewert verkligen kan spåra, och riktigt noggrant dessutom, när han väl vill. Men vissa gånger går han väldigt nonchalant och slarvigt samt ringar mycket. Ibland tappar han spåret och verkar inte så intresserad av att hitta tillbaka till det. Hoppas en bok kan hjälpa mej lite med det.

Anlagsprovet då. Ewert hade haft en såå tråkig instängd i bilen från 12.30-20.00. Jag promenerade honom ordentligt på morgonen ca 70 minuter. Sedan var det studentutsläpp och smörgåstårta då Ewert fick sitta i bilen. Hem en sväng för att byta om och packa spårgrejer och tillbaka till bilen. Åkte iväg på genomgången för spårprovet. Mera sittande i bilen. Jag åkte ivg en bit bort från mötesplatsen för att Ewert inte skulle få chans att hispa upp sig för alla hundar och människor som var där.

Bestämde mej för att promenera med honom i skogen så han skulle vara välrastad innan provet.
han gå kanske 5 minuter eller så innan jag såg en björn en bit bort. Blev så fruktansvärt livrädd och slet med mej Ewert genom alla hemska snår och tillbaka till bilen. Björnar är min största skräck.. och kanske till och med fobi? Tänker jämt och ständigt på björnar när jag går i skogen och ser till att prata högt så de ska höra att jag är där.

Hjärtat bultade hårdare än någonsin och hela jag skakade. Ewert hann aldrig se björnen på grund av den snåriga terrängen och att jag vände så fort jag såg den. Men han blev väldigt rädd och låg när jag betedde mej så underligt. Väl inne bilens trygghet så satt jag bara och skakade och flämtade i 30-40 minuter kanske innan jag åkte till bebyggelsen i Jukkasjärvi. Tänkte att jag promenerar Ewert där vart det är björnfritt ;)

Efter björnincidenten hade jag planer på att åka hem eftersom jag var så uppskakad och tänkte att Ewert kanske inte borde spåra om jag inte kan samla mej och bli lugn.
Efter lite övertalning från far och maken så stannade jag kvar och väntade till det var Ewerts tur att gå anlagsprovet.

Det var ändå 2½ timme från björnen till spåret så nog hann jag lugna mej en hel del. Regnet vräkte ner hela tiden Ewerts spår låg så det var nog rätt så utspätt när klockan väl var 20.00.
Ewert blev jättelycklig när det äntligen hände något efter en lång och tråkig dag i bilen. Domaren och sekreteraren var så himla roliga och intressanta tyckte han så han hade svårt att släppa fokus på dem.

Uppsparken luktade han noga på innan han pinkade samt plockade upp en pinne. Tittade bak på domaren och viftade på svansen. Skuttade dit och hälsade på domaren igen innan han hittade lite blåbärsris att tugga på. Haha! Jag hade aldrig kunnat tro att han inte skulle ta spåret vid uppsparken för det har aldrig hänt tidigare. Han brukar ju vara så grymt taggad att komma iväg på spåret så fort som möjligt. Men icket på prov. Icket, icket.

Nåväl vi provade på nytt vid starten men då ville han inte ens lukta på uppsparken, där hade han ju redan luktat tyckte herr Hewert. Domaren tyckte att jag kunde prova gå famåt bara och se om Ewert skulle hitta spåret då. Det tog ett tag (kändes som en evighet) men några meter från uppsparken hände något fantastiskt! Precis när jag gett upp och tänkte packa in oss i bilen igen så tog Ewert spåret och spårade jättefint resten av första sträckan.

Vid första vinkeln ringade han och tappade även bort sig en bit in på 2:a sträckan. Han kändes ofokuserad bitvis och ibland spårade han helt kanonbra. Han ringade vid alla vinklarna av någon anledning. När han äntligen kom fram till klöven var jag helt utmattad och lättad! Ewert blev så glad så när han hittade sin kära klöv och bar den hela vägen tillbaka till bilen.

Domaren tyckte att Ewert spårade riktigt bar och noggrant när han väl spårade. Det var det enda han sa! Jag trodde att jag skulle få veta hur provet hade gått direkt så jag stod vid bilen medan domaren och sekreteraren satt i domarens bil och antecknade och hade sig. Skitnervös var jag! Misstänkte att Ewert inte var godkänd. Efter en evighet kom bara sekreteraren ut och jag frågade när jag skulle få veta resultatet. Imorgon svarade hon!!!! Imorgon eftermiddag.

Jag hade absolut ingen aning om att jag skulle få åka hem utan att veta resultatet . Så jäkla sur och snopen jag kände mej. Funderade om jag skulle idas åka tillbaka nästa dag på prisutdelningen men nyfikenheten vann och jag åkte. Jag ville ju så gärna få veta vad domaren tyckte om Ewert. Fick sitta och vänta tålmodigt i 3 timmar innan det äntligen var prisutdelning.
Veronicas hund Ville gick sitt spår kl. 16 så jag åkte med henne dit. Prisutdelningen skulle vara kl.17 men nix, den förflyttades till si så där 18.30.
Ewert blev ej godkänd. Så trist!

Har lärt mej att han inte bör sitta i bilen någon längre stund alls innan han ska spåra för att undvika att bli hispig och ofokuserad.

Alltid lär man sig någonting.

Kul är att Sandra, Ämmis matte, har spårat med sin vackra boxertjej för första gången idag :) Hoppas de nu får upp spårintresset och hakar på fler gånger!

Det var dagens det!