En varm och härlig midsommar i byarnas by

I måndags kom vi hem från Masugnsbyn. Ewert har haft ett mini-sommarlov där under helgen med långa skogspromenader, slicka på nyfångade fiskar och pinntuggande. Ja allt sådant som han gillar att göra. Han har varit lös på gården så mycket han har velat och lekt massor med Yoda. Solen har visat sig alla dagar och vi har verkligen haft det helt underbart!

I lördags var det först varmt och soligt men sedan blev det världens åskväder med störtregn (kändes som monsunregn) och flera timmars muller och blixtar. Dessutom blev vi av med strömmen så gott som hela dagen. Sent på kvällen när regnet avtagit så promenerade vi i skogen till Merasjoki-stugan. Vi övernattade där och fiskade en hel del. Grymt fint väder på söndagen med sol och lite vind så vi slapp myggen. Fick gäddor som vanligt! Men också en jättetjusig öring :)

Har inte spårat alls med Ewert under veckan som varit. Det har inte blivit av helt enkelt. Får se när vi ska ta oss i kragen och träna spår igen. Har några dagar ledigt ännu innan jobbet drar igång. Hade gärna åkt tillbaka till byn igen och myst i solen. Man får en riktigt sommarlovskänsla där på gräsmattan när man inte har något speciellt man måste göra. Bara lata sig och göra vad man känner för.

Näpp, nu ska jag och Ewert på en snabb visit till Elin & Yoda ja och så lilla Vincent förstås.
Catch up with you later on!

Lugna dagar innan midsommar

I morgon åker vi till Masugnsbyn igen. Var där förra helgen också och vandrade i skogen många fler timmar än planerat. Men mysigt var det ju och Ewert fick ordentligt med motion.
Jag hoppas på soligt väder så vi kan vara ute hela helgen och grilla, mysa och förhoppningsvis fiska lite. I want fish!

Well, igår var Ewert till veterinären för första gången på si så där 2 år. Jag är inte van att gå till veterinären längre! Med Dimon gick vi säkert 1 gång i månaden. Så kändes det i alla fall.
Ewert kliar sig som fan i öronen och de är alldeles röda och såriga. Dessutom kliar det under hakan och ja det verkar klia i hela ansiktet ibland. Veterinären sa att det var typisk allergisk klåda. Nääää, sa jag. Men visst kliar det ju lite överallt om hunden är allergisk. Dessutom vet jag fler hundar i Ewerts syskonskara som kliar sig så det är ju inte så konstigt.

Läste för övrigt i en veterinärbok att parar man 2 hundar med atopi så kommer alla deras avkommor utveckla atopi innan de fyllt 2 år. 100% alltså. Det jag undrar är om det finns någon frisk boxer längre? Finns det verkligen kvar boxer att avla på som inte har atopi i släkten? Säkert finns det väl men det måste vara svårt att hitta. Vet ju att det avlas hejvilt på hundar med klåda eller som har kullsyskon med klåda. På bara några år hinner atopin spridas till otroligt många valpar. Det är ärftligt men i uppfödarvärlden verkar det som att det bara är valpköparnas hundar som kan få klåda (som aldrig är ärftligt eftersom uppfödarnas hundar förstås är felfria.)

Jag förstår inte varför man inte kan införa på SKK avelsdata/hunddata om hunden fått diagnos atopi likaväl som man kan se om hunden har normala höfter och knän sov. Atopi är ju dessutom så mycket värre än dåliga höfter för det mesta.
Som det är i dag är det helt omöjligt att veta om hunden har atopi i släkten. Uppfödarna verkar tycka om att mörka klåda som på sina avelshundar bara för att de har fria höfter och snygg exteriör. Klåda är ju liksom bara klåda. Får sedan en valpköpare en hund med klåda så beror det absolut inte på att uppfödaren avlat på sjuka hundar, nej nej. Det är såklart valpköparens fel som har understimulerat hunden eller gett fel foder osv. Eller så har valpköparen rent utav hittat på allt för att vara elak mot uppfödaren och sabba dennes bedårande rykte. Det är en sjuk boxervärld vi lever i. Hundavel med fokus på pengar är det fulaste som finns.


Nåväl, Ewert mår prima och har nu fått örondroppar för att bli av med öroninflammationen. Dessutom ska jag tvätta varje dag för att bli av med svampen i öronen och hakan.
Detta är ju ingenting om man jämför med Dimons klådproblem så jag är glad för det lilla. Synd bara att Ewert verkligen hatar att få öronen rensade och droppade. Kanske vänjer han sig?
Dimon hade så gott som alltid problem med öronen på grund av atopin. En frisk hund får inte återkommande öronproblem helt enkelt.

Nu ska vi ta och börja fixa lite här och ta en promenad innan jag ska på möte på jobbet.
Solen skiner och allt känns härligt! Ska bli så myspysigt att åka till byn och bara vara.

Catch up with you later on!
Det var dagens då.

Mera viltspår

Ewert & Ämmi efter spårningen

Ewert & Ämmi efter bus

Charmknuttarna

I dag har jag varit ute med Veronica och Sandra och lagt viltspår igen. Vi valde verkligen en fin och lättgången terräng utan björnar. Kan nog känna att jag behöver en björnpaus efter helgens bravader ute i björnskogen/spårskogen.

Ewerts spår skulle vara ungefär 400 meter med 4 vinklar och ett bloduppehåll. Tror inte det blev riktigt 400 meter men tjusigt ändå.
Spåret fick ligga 3½ timmar innan Ewert fick börja spåra. Starten tog han riktigt bra men han vindade mycket. Sist jag såg honom spåra så var på viltspårkursen. Min guldhund verkar ha olika spårstilar beroende på humör eller nåt! Bloduppehållet hade jag på första sträckan för omväxlings skull och det tog han väldigt bra. Vid alla fyra vinklar så ringade han. Ett tapp där han kom av sig men ganska snabbt hittade han tillbaka till spåret av sig själv. Egentligen att bra spårjobb men inte helt fokuserat som jag vet att han kan när han känner för det. Måste verkligen beställa en bok om viltspår så jag får lite nya tips.

Jag vet ju att Ewert verkligen kan spåra, och riktigt noggrant dessutom, när han väl vill. Men vissa gånger går han väldigt nonchalant och slarvigt samt ringar mycket. Ibland tappar han spåret och verkar inte så intresserad av att hitta tillbaka till det. Hoppas en bok kan hjälpa mej lite med det.

Anlagsprovet då. Ewert hade haft en såå tråkig instängd i bilen från 12.30-20.00. Jag promenerade honom ordentligt på morgonen ca 70 minuter. Sedan var det studentutsläpp och smörgåstårta då Ewert fick sitta i bilen. Hem en sväng för att byta om och packa spårgrejer och tillbaka till bilen. Åkte iväg på genomgången för spårprovet. Mera sittande i bilen. Jag åkte ivg en bit bort från mötesplatsen för att Ewert inte skulle få chans att hispa upp sig för alla hundar och människor som var där.

Bestämde mej för att promenera med honom i skogen så han skulle vara välrastad innan provet.
han gå kanske 5 minuter eller så innan jag såg en björn en bit bort. Blev så fruktansvärt livrädd och slet med mej Ewert genom alla hemska snår och tillbaka till bilen. Björnar är min största skräck.. och kanske till och med fobi? Tänker jämt och ständigt på björnar när jag går i skogen och ser till att prata högt så de ska höra att jag är där.

Hjärtat bultade hårdare än någonsin och hela jag skakade. Ewert hann aldrig se björnen på grund av den snåriga terrängen och att jag vände så fort jag såg den. Men han blev väldigt rädd och låg när jag betedde mej så underligt. Väl inne bilens trygghet så satt jag bara och skakade och flämtade i 30-40 minuter kanske innan jag åkte till bebyggelsen i Jukkasjärvi. Tänkte att jag promenerar Ewert där vart det är björnfritt ;)

Efter björnincidenten hade jag planer på att åka hem eftersom jag var så uppskakad och tänkte att Ewert kanske inte borde spåra om jag inte kan samla mej och bli lugn.
Efter lite övertalning från far och maken så stannade jag kvar och väntade till det var Ewerts tur att gå anlagsprovet.

Det var ändå 2½ timme från björnen till spåret så nog hann jag lugna mej en hel del. Regnet vräkte ner hela tiden Ewerts spår låg så det var nog rätt så utspätt när klockan väl var 20.00.
Ewert blev jättelycklig när det äntligen hände något efter en lång och tråkig dag i bilen. Domaren och sekreteraren var så himla roliga och intressanta tyckte han så han hade svårt att släppa fokus på dem.

Uppsparken luktade han noga på innan han pinkade samt plockade upp en pinne. Tittade bak på domaren och viftade på svansen. Skuttade dit och hälsade på domaren igen innan han hittade lite blåbärsris att tugga på. Haha! Jag hade aldrig kunnat tro att han inte skulle ta spåret vid uppsparken för det har aldrig hänt tidigare. Han brukar ju vara så grymt taggad att komma iväg på spåret så fort som möjligt. Men icket på prov. Icket, icket.

Nåväl vi provade på nytt vid starten men då ville han inte ens lukta på uppsparken, där hade han ju redan luktat tyckte herr Hewert. Domaren tyckte att jag kunde prova gå famåt bara och se om Ewert skulle hitta spåret då. Det tog ett tag (kändes som en evighet) men några meter från uppsparken hände något fantastiskt! Precis när jag gett upp och tänkte packa in oss i bilen igen så tog Ewert spåret och spårade jättefint resten av första sträckan.

Vid första vinkeln ringade han och tappade även bort sig en bit in på 2:a sträckan. Han kändes ofokuserad bitvis och ibland spårade han helt kanonbra. Han ringade vid alla vinklarna av någon anledning. När han äntligen kom fram till klöven var jag helt utmattad och lättad! Ewert blev så glad så när han hittade sin kära klöv och bar den hela vägen tillbaka till bilen.

Domaren tyckte att Ewert spårade riktigt bar och noggrant när han väl spårade. Det var det enda han sa! Jag trodde att jag skulle få veta hur provet hade gått direkt så jag stod vid bilen medan domaren och sekreteraren satt i domarens bil och antecknade och hade sig. Skitnervös var jag! Misstänkte att Ewert inte var godkänd. Efter en evighet kom bara sekreteraren ut och jag frågade när jag skulle få veta resultatet. Imorgon svarade hon!!!! Imorgon eftermiddag.

Jag hade absolut ingen aning om att jag skulle få åka hem utan att veta resultatet . Så jäkla sur och snopen jag kände mej. Funderade om jag skulle idas åka tillbaka nästa dag på prisutdelningen men nyfikenheten vann och jag åkte. Jag ville ju så gärna få veta vad domaren tyckte om Ewert. Fick sitta och vänta tålmodigt i 3 timmar innan det äntligen var prisutdelning.
Veronicas hund Ville gick sitt spår kl. 16 så jag åkte med henne dit. Prisutdelningen skulle vara kl.17 men nix, den förflyttades till si så där 18.30.
Ewert blev ej godkänd. Så trist!

Har lärt mej att han inte bör sitta i bilen någon längre stund alls innan han ska spåra för att undvika att bli hispig och ofokuserad.

Alltid lär man sig någonting.

Kul är att Sandra, Ämmis matte, har spårat med sin vackra boxertjej för första gången idag :) Hoppas de nu får upp spårintresset och hakar på fler gånger!

Det var dagens det!

Ett superbt viltspår!

Ååh vad jag är glad och nöjd med min guldhund!
Vi har precis kommit hem efter ett lyckat spårande. Jag och maken lade ett 300 meters spår med 4 vinklar och ett bloduppehåll på 15 meter. 300 metersspår är så behändiga, 600 meter är mera mastiga ;) Men på fredag blir det minsann ett 600 meters. Jag tänker inte lägga något så långt innan anlaget har jag bestämt mej för.

Ewert spårade klockrent från start till slutet med klöven. Han höll en jämn takt och när jag stannade då och då så stannade han också och kollade bakåt på mej utan att bli hysterisk. När jag var redo att fortsätta så fortsatte Ewert med näsan i marken. Han gick så otroligt noggrant och bra idag så jag känner mej helt lyrisk :D Alla fyra vinklarna tog han jättebra och vid bloduppehållet fortsatte han precis lika bra.

Det finns egentligen ingenting att anmärka på. Jag är så glad att min boxerkarl gjort sådana framsteg och blivit så lugn och noggrann. Han är verkligen inte samma hund i spåret som under viltspårkursen. Han är riktigt duktig!

Nu är frågan bara om jag ska vänta till fredagens anlagsprov innan han får spåra igen eller om jag ska klämma in något till träningsspår innan? Tror faktiskt att jag inte ska låta honom spåra mer förrän på fredag. Tror han blir mera taggad att spåra om det får gå några dagar emellan. Nu hade det gått nästan en hel vecka sedan förra spåret och han spårade bättre än någonsin. Inte ens ett tapp!! Hade dock varit bra om han tappade spåret ibland och fick ringa sig tillbaka till det. Nästa grej vi ska träna på är återgångar, ska bli intressant att se hur han löser det :)

Well, det var dagens. I'm so happy! Ewert is the dawg.