Jaaa.. det var INTE igår!

För 1 år sedan kom lille Ewert till oss!

Första bilden på tokstollarna tillsammans!

Stolt storebror.. Saknar dej Dimon!!

Har nu sett mitt mönster i bloggandet. Är inte allt ok i det "privata livet" så blir det inga blogginlägg. Då kommer "hundlivet" längre ner i prioritet. Men nu ar vi nya tag igen med ett glatt leende på läpparna! Det är våååår :D Helt underbart skönt att vara ute i flera plusgrader och en sol som värmer. Snön håller sakta på att smälta bort. Bara det inte kommer så mycket mer snö nu så är jag nöjd. Är så less på all snö!!

Ewert har fått börja spåra mycket nu. Under den senaste veckan har det nog blivit en 7-8 spår. Parallellt med spårandet tränar vi på att markera/plocka upp föremål som slarviga matte råkat tappa under promenaden. Tycker Ewert är så duktig så det finns egentligen inget att gnälla på. Han älskar att spåra så det ska vi göra ofta, ofta i sommar.

Har även anmält honom till 3 utställningar, en i Piteå samt två i Gällivare. MH:t blir förhoppningsvis i mitten av Maj i Boden men det är inget jag vet säkert ännu tyvärr. Hoppas vi får veta snart!

Idag har vi varit ute och promenerat efter en extremt lerig och slafsig grusväg. Jag, syster och våra doggar. De hade såklart jätteroligt :) Själv är jag förkyld och krasslig så jag tror att jag ska trotsa min rädsla för nålar och läkare och ringa dem för en tid imorgon. Jag är ju aldrig frisk nuförtiden!

För övrigt kan jag väl tillägga att vi går i väntans tider igen :) Spännande att se hur det blir. Men förhoppningsfulla är vi verkligen!

Idag blir Ewert och kullsyskonen hela 14 månader! Och det är 1 år sedan jag fick hem den här lilla parveln. Ja han är fortfarande liten. Några kilo tyngre än för ett år sen men ändå..

Promenad och träning

Härligt vårväder idag också. Vi börjar bli bortskämdamed plusgrader dygnet runt och sol varje dag känns det som. Helt underbart! Jag gillar våren och sommaren, de andra årstiderna känns bara tunga och jag längtar alltid tills det blir soligt och varmt igen. Har aldrig varit någon beundrare av vintern..

Vi var till veterinären idag efter jobbet och vaccinerade Ewert. Veterinären kläckte ur sig en konstig sak om Ewert nämligen: Men vad långhårig han är! Ska de se ut sådär? Vad är han blandad med egentligen?!? Ja nog är stans veterinärer både otrevliga och okunniga. Det enda de får göra med Ewert är vaccinera samt höft och knäledsröntga. Inget mer avancerat än så.

Efter vaccinationen for vi ut på en solig långpromenad efter ett skoterspår. Fräkniga och glada blev vi ;) Ewert struttade runt i snön medan jag bara gick och filosoferade. Busade med bitstocken och tränade lite på att lämna tillbaka den när matte kastar. Riktigt trevlig promenad. Vi älskar våren!!

Var hem och slappade och sedan körde vi uppletande vid sporthallen. Gömde tre föremål två gånger. Det var ett tag sen vi tränade uppletande utomhus men det gick bättre än någonsin! Det bästa sättet att lära in måste vara att köra lite grunder och sedan låta det "gro" under några månader för att sedan fortsätta igen. Det går så enormt fort framåt då :) Iallafall funkade det väldigt bra för Dimon och även för Ewert verkar det som.

Jag skickade ut Ewert i sökrutan och han satte direkt nosen i marken och började leta föremål. Första grejen nosade han på men sprang förbi. Nästa föremål tog han upp direkt och kom med den till mej. Massa beröm blev det såklart och då blev han ännu mer taggad att leta upp fler föremål. Härlig gosse jag har! Så ut igen och snabbt letade han upp resten också. Det första föremålet han först struntde i att ta upp tog han sist och kom så duktig in med det till mej. Tänkte att vi gör om det igen för att se om han lyckas ännu bättre nästa gång.
Uppletande nummer två gick strålande! Första gången utomhus som det gick så superbra :) Alla föremål in, visserligen tog den sista prylen lite längre tid men allt plockades upp och lämnades i min hand. Duktig Ewert! Vi har dock inte börjat träna på att lämna föremålen i utgångsställning ännu eftersom det inte sitter något vidare ännu.

Inne tränade vi alltså vidare på ingångar och position. Det slog mej precis när jag skrev nu att jag skulle kanske dela upp det momentet i två delar. Tror han lär sig snabbare då. Vi har inte tränat mycket lydnad egentligen eftersom vi fokuserar hårt på vardagslydnaden för tillfället. Ewert går ju numera alltid med långlina på när han ska vara lös. Dessutom är det mycket träning på koppelpromenader, att få honom att gå vid sidan och inte dra vilket går jättebra numera!

Apporteringen går jättebra nu när jag förenklat det hela. Vi började ju för längesedan med apportbocken men han hade ingen lust att hålla fast den när jag höll i den så jag bytte ut den mot en ihoprullad tidning. Snabbt gick det framåt och nu håller han tidningen stadigt och utan att tugga länge. Ända tills jag klickar förståss. Idag provade jag att be honom hålla fast apportbocken istället och det gick lika bra! Så nu börjar det arta sig minsann :)
Tycker Ewert blivit väldigt duktig på att komma tillbaka med grejer till mej bara jag ber honom. Han är lättlärd bara man vet hur man ska göra. Helt annorlunda att träna jämfört med Dimon, man får tänka till lite mer om man säger så. Men kul är det.. och lärorikt.

Nu tror jag att jag klarar av att skriva några rader om min änglapojke igen. Orkade inte sist jag bloggade för då var det så mycket som snurrade.
I fredags på vägen till Luleå åkte jag till Gällivares vet.station för att hämta hem askan efter min älskade Dimon. Det kändes så tungt så det går inte ens att beskriva känslan. Svängde in på parkeringen med en konstig känsla i magen. Parkeringen kommer jag ihåg så tydligt. Det var där vi släppte Dimon just innan vi gick in till det där rummet för sista gången. Där sprang min lilla prins och såg så pigg och glad ut trots det onda benet. Inne i väntrummet på vet.stationen såg det precis likadant ut som när vi var där. Bordet med godisskålen som Dimon suktade efter. Soffan som han sprang bakom och busade. Platsen där vi tog beslutet sittandes på golvet brevid soffan.

Tårarna kom fast jag kämpade emot. En assistent kom ut och jag sa att jag kommit för att hämta hem askan efter min hund. Det kändes konstigt att säga! Hon bläddrade i en pärm och tog ut ett papper, såg att det var pappret jag skrivit all information om vad jag ville att de skulle göra med Dimons kropp när han väl var död. Kommer ihåg hur hemskt och tungt det var att stå och fylla i de där uppgifterna om vad som skulle göras när jag hade Dimon ståendes vid min sida livs levande och med glatt viftande svansstump. Nu fick jag ännu en gång skriva på det där pappret. En namnunderskrift. Sedan var det klart, då överlämnade hon urnan med askan och jag fick äntligen gå ut igen. Tårarna forsade påväg mot bilen, med Dimons aska i mina händer. Jag saknar min Dimon!! Älskade lilla bulungen min. Vart är du? Är du i den där urnan eller är du någon annanstans? Iallafall så placerade jag urnan i passagerarsätet och körde viodare mot Luleå. På något vis kände jag mej lugn och trygg efter ett tag. Det var ändå som om Dimon var med mej nu igen.

Väl framme när jag gosade med Dimons syster Ebba så kom nästan tårarna tillbaka men jag lyckades hålla tillbaka dem. Ebba är så lik Dimon till sitt sätt. Så mild och försiktig. Samma rörelser och det kändes nästan som att klappa Dimon! Pälsen kändes likadan. Det var både jobbigt och härligt att träffa Ebba. Jobbigt för att jag önskar att Bulan levde, saknar ALLT som har med Dimon att göra. Men härligt för att Ebba är så go och fin och det kändes så bra att få gosa med någon som ändå är Dimons syster och är så lik honom.

Älskar dej min vackra änglaprins. Tänker på dej och önskar att vi kommer ses igen.